Arkitekturupproret söker fula bilder på Stockholm Waterfront sedan en tid tillbaka. Vi frågar oss. finns det fina ?
”UPPRORET SÖKER FULA BILDER PÅ WTF!
Arkitekturupproret behöver bilder på Waterfront ur alla möjliga vinklar till ett blogginlägg om hur man förstör en vacker miljö/vy. Posta era bilder som kommenterar nedanför. Skriv gärna ifall vi får använda dem eller inte i blogginlägget och om ni så fall vill ha ert namn med under bilden eller ej. Tacksam för hjälp och många bidrag.”
Klarabergsgatan med Stockholm Waterfront.
WTF tillhör en av de mest felplacerade byggnaderna i Stockholms historia. Folk gissar värmekraftverk, en Östtysk ambassad eller något smittskyddsinstitut som blev över och nu är kontoriserat. Inte ett elegant hotell med konferansanläggning nästgårds till ett arkitektoniskt konstverk som Stadshuset. För det är svårt att se skönheten i ett byggnadskomplex som detta. En del delar upp diskussionen med konferensdelen för sig och hotellet för sig. Vilket gör det hela till en än mer märklig diskussion. Och inte bättre. Redan under planstadiet blev det kraftigt kritiserat och inte helt otippat försvarat från arkitekter. Det var….nytt, internationellt eller funkade fint i CAD? Det skulle bli en ny nodbyggnad bland flera andra.
Själv var jag på vandring i det nästan färdigbyggda huset med arkitektfirman som hela tiden pratade om någon sorts filosofisk höjd i huset, främst pinnarna på taket som oklart skulle vara något ickefärdig skulptur i vågmönster. Väl på taket framför och i skulpturen och dess stenpark så var det flera som frågade när den var klar, vilket den tyvärr var.
Att omgivningen är minst sagt spretig kan man inte lasta arkitekterna till Waterfront för, men att förstärka den var ett risigt giv.
Att notera var att det inte var ett gäng anti-samtida arkitektur som var där utan tvärtom entusiaster på området, och därtill välbildade i ämnet. Flera var från generationen som skapade Stockholm City och förorterna och varma försvarare av detta. Deras inledande förväntansfulla ansikten blev alltmer bekymrade för varje våning i huset. Insidan var inte helt färdig, men det var tydligt att det var en dröm av sladdrik in-och-utvänd-arkitekturi kontrast till utsidan som beskriver kontroll och precision.Vi hade faktiskt väntat oss något i stil med SAS-hotellet i Köpenhamn, Arne Jacobsens väl genomförda hotell vid Köpenhamns bangård öppnat 1960. Men inte ett spår.
Klasskilnaden är enorm grannarna emellan.
Hur vi än vände och vred på det hela var det ett ganska ordinärt hus för nämnda verksamheter, om än med extraordinär utsikt. Att inspirationen om bangårdshotell från 60-talet fanns visade sig i den udda placerade entrén som mest påminde om en kompromiss i brist på yta på grund av väg.
Reklambilden. Upplevelsen på plats är ganska långt från novembermyset.
Stockholm Waterfront blev ingen prydnad för sin plats. Det blev ett monument över den estetiska identitetskris som mycket av svensk arkitektur genomgår. Man pratar framåt, himlar med ögonen åt de som vill ha klassisk stad men gräver i samma dike sedan 60 år tillbaka. Tråkigt att det skulle ske på en av de tomter som mest behövde få en snygg, samtida byggnad med karaktär. Med kraft att möta Stadshusets emotionella bastoner.
Länk till Arkitekturupproret här
Matti Shevchenko Sandin
Kommentarsregler: För att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver ett registrerat och sökbart telefonnummer i din text. Du ansvar själv för din kommentar.Telefonnumret publiceras eller sparas inte.
