Förvirringen är stor. För ett par månader sedan kom detta trista förslag. Good riddance som man säger på engelska.
Nu var det dags igen… nya planer nya dåliga idéer. Slussen har fått ännu en skrud, långt från det projekt som sjösattes för antal år sedan. Men är det ens bättre?
Diskret, lite väl diskret , har staden nu släppt bilder på Nya Slussen. Eller halvgamla Slussen vid det här laget. Det har länge rått fullständig förvirring över slussenprojektet då det inte har gått att få fram en klar bild över hur den kommer att se ut. Eftersom det inte är en privat bilhall i öster om Västra Haninge så är det av hög prioritet att det förankras med de som betalar och skall leva med den – medborgarna.
Halvgammal reklamabild på Slussen där man började marknadsföra bit för bit, ingen helhet.
Men si, man har bara haft luftslott att presentera. Branta trappor, trappor som skär in i vägled etc. För att inte tala om glaskupolsgallerior mitt i galleriadöden. För at tlugna folk kom man upp med ”guldishbron” som marknadsfördes som om en fiffig influencer på 21 år höll i spakarna. När bron väl var på plats efter alla långa och många koldioxidosande mil ändå från Kina satte många kaffet i vrångstrupen. Den är bred. Långt bredare än de eleganta visionsbilderna.
Mälarterrassen. Illustration: Foster + Partners / DBOX
Och så nu till den senaste visionsbilden av Slussen. Man kan undra hur många fler 100-tals miljoner Fosters + Bergs fått för omgestaltningarna, 1.0,2,0,3,0… och tydligt är att de gått vilse än en gång.
”Flakey” som den redan kallas ser mest ut som nedfallande takkonstruktioner eller i bästa fall utslängda fiskfjäll.
För om bron hette ”giuldish” behöver Mälarterrassen heta ”flakeish”. Det man gjort till det bättre med naturstenstäckta murar faller pladask med sluttande trianglar som snarare påminner om dekonstruktivistisk arkitektur från 80-talet, en överdrivet navelskådande intellektuell ism med rötter i Derrida (numer i princip avskriven) där man ansåg att man kommit så långt ut på arkitekturens grenar att man behövde dekonstruera allt som en gång var. Upplösta former och otydlig uppfattningen om hur byggnaden ens håller i hop är en av effektsökeriet.
Rhem Koolhaus, Seattle Central Library. ”Fuck the context”. Dekonstruerad arkitektur som passar bland skyskrapor och stenhårda affärskvarter.
I bästa fall fick Frank Gehry till det, om än svåranvända byggnader som Bilbao där harkitekturen inte direkt tjänar sitt huvudsyfte utan framstår som det största konstverket i konstsamlingen där rundade väggar, plötsligt öppna tak och udda planlösning konkurrerar med verksamheten. Zaha Hadid gjorde något liknade i Ordrupgaard, Danmark. Ibland fungerar de, som solitärer och skulpturala kommentarer. Men Slussen.. och en mellanmjölksvariant på denna gamla ism. Isch!
Zaha Hadíds tillägg på Ordrupgaard, Danmark. Foto: Orderupgaard, Inexhibit
Osäkerheten runt utformningen speglas på stadens hemsida där man inte går särdeles in på varför de anser att det skall se ut så här. Man koncentrerar sig på en söt artikel om den person som skall bygga modellen av detta och hur han jobbat med sådant länge. Vad har det med saken att göra över huvud taget?
Minns någon den här lövträsversionen av Slussen? No 1 i ordningen av gestaltningsförslag.
Slussen kommer att bli ett av de mest centrala byggnadsverken i Stockholm över lång tid. Den skall ta hänsyn till, kommentera till och länka samman två historiska platser – Gamla stan och Södermalm. Då är det inte läge att gång efter annan köra i diket och presentera senaste modet. Det skiftar från säsong till säsong.
Spendera 100 miljoner till på fosters + Partners av våra sura skattepengar och få det rätt denna gång. Stockholmarna faller inte på utmattning!
Matti Shevchenko Sandin
Kommentarsregler:
Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver under din text med ett registrerat och sökbart telefonnummer. Telefonnumret publiceras inte. Väl mött!
