Nya slussenbron invigdes i helgen med pompa och stått. Kungahuset fick första offentliga promenaden och ord som ”en länk mellan nu och då” och liknande yttrades i god ordning. Om projektet skötts i god ordning är en annan femma. Men hur ser den ut egentligen?
Bron har omgetts med protester och skandaler, som t ex ett fritt flöde av gemensamma medel till arkitekten, konsulter etc. Än mer skandalöst var upptrappningen till rivningen då det verkar vara avgjort innan det ens påbörjades med kommunala tjänstemannen Leif Blomqvist idéer om en stor och bred bro istället för gamla Slussens snirkliga kör- och promenadbanor. Elisabet Andersson lyfter fram fler aspekter på förfarandet i SvD.
Men så står den där, inte guld utan gul. Och kanske får den ha en rostskyddsfärg på sig resten av sin levnad. Och bred är den, och rak är den. Det kanske inte är lönt att kritisera just denna bit längre, men något skaver.
Hur blir snörröjningen utan ett staket att akut peta ned snömassor igenom?
Storleken på bron är för att få flöde i trafiken. Den förra hade fler körbanor men kändes mindre. Kanske var den krångligare om man körde lite för fort i den och missade en avfart. Den här verkar mera krånglig om någon just kör för fort då det är trångt. Gångbanan är bred och fint stenbelagd. Vyn över Stockholm är magisk, men ändå fångar inte den raka formen upp känslan av att gå över en bro. Det är mera en motorväg med lyxig stenläggning. Inte känns mötet upp på Södermalmstorg speciellt spexigt heller. Upplevelsen av att hamna i en ny stadsdel är borta likväl som mötet med Skeppsbron. Vattnet som avskiljare mellan malmarna är borta.
Välkommen till Södermalm? eller – hoppsan, jag är på Södermalm?
Gångsidan bjuder visserligen på utsikt, men det som upplevs som naturligt och historiskt (som man nu ständigt lyft i planerna) att gå in i Gamla stan krånglas till genom att gångtrafikanter behöver gå över Skeppsbron för att komma till Gamla stan. Undrar vad det gör för affärsidkarna i Gamla stan? Och mötet med historien. Leds kunderna lättare rakt in till storkedjorna i halvt nybyggda City?
Invigningsdagen 25 oktober 2020. Vy mot Söder. Foto: Holger Ellgaard
Cyklisterna man nu värnar så mycket om får hålla koll: ”– I korsningen Götgatan Hornsgatan måste man välja om man ska till Munkbron eller Skeppsbron för att hamna på rätt sida av den nya bron, ”säger Eva Rosman, kommunikationsansvarig projekt Slussen till SVT. Hon som kom på ordet ”guldish” när bron inte var gyllene vid framkomsten från Kina.
Många broar har staket med genomsikt vilket ger en skirare stadsbild.
Bron särskiljer sig från Stockholms broar över lag med sina räcken som inte släpper igenom sikt. På de flesta broar finns gallerverk som gör dem illusoriskt lättare. De erbjuder dessutom mindre underhåll med tanke på klotter och snörröjning. I det här fallet ska bron upplevas som en skulptural anläggning i stan, mellan två stadsdelar. Att Foster+ partners inte riktigt har koll på Stockholm och dess bebyggelsehistoria eller ens skala är tydligt i alla de konstiga och förkastade förslag på resterande del av slussenbygget. Tydligt är att man bortsett från platsen är en länk mellan två mer viktigare platser. Slussen verkar vilja ta herraväldet över dessa. Är det hoppet om gallerior och kommersialism som ligger till grund?
En enkel våg i asfalten lättar upp. Kunde räcket ha fått det med, åtminstone på insidan för att symbolisera vattnet under?
Men det är faktiskt beställaren som skriver kontrakt. Att stockholmspolitiker inte lagt sig i mera utan stått med tindrande ögon bredvid när ”stjärnarkitekter” låter broar falla pladask från himmelen är ett tecken på att Stockholm inte är en stad som utmärker sig i världen. Tvärtom. Hade man ens krävt att Slussen skulle kännas som en sluss, ett näs så hade man fått det. En liten böljande form kanske, om ens så på räcket? Kunde en mjukare böjning i början och slutet på bron kunnat ge den lite midja och fångat upp holmarnas form. Gamla Slussen gjorde det och kanske var det därför en stor modernistisk anläggning i betong kändes mindre aggressiv och blev så älskad? Rak form symboliserar auktoritet medan den svängda utrymme.
Barriärerna mellan körfälten saknar all sensualitet och fingertoppskänsla. De förtar uttrycket av bro, men ger känslan av motorväg. Lite konst kanske?
Stoppmurarna mellan körbanorna är det som cementerar känslan av motorvägspromenad. Långa, klumpiga och senapsfärgade murar i metall med något slags nät i sig förtar vyn och återigen ger en känsla av strikt auktoritet. Hade man här kunnat få en konstnärlig utsmyckning? En relief av vatten, fiskar, båtar eller Stockholms historia nu när den är så historisk? Stadshuset som brukar trycka så hårt på att de har så mycket konst och kultur var visst inte med på det mötet heller. De ser helt outvecklade ut. Det gladaste med dem är ett alldeles nytt och bjärt rosa klotter. Det är för närvarande, vid sidan av gatstenen, det mest sensuella med Nya Slussen.
Lite rosa klotter är det som får bron att lysa i höstmörkret. En påminnelse om att det blev för trist?
Det är tydligt att brons form är en gammal idé från en tid när 60-talets tankar fortfarande avlönades på Tekniska nämndhuset. Den är stor för att passa större volymer av byggnader runt sig. För om man river Gamla stan och Södermalm och bygger mycket större volymer rakt av kommer bron att se nätt och elegant ut. Så tänker man runt de större volymerna som eventuellt skall innehålla nya Nobelcenter på Slussen. Problemet för de byggnaderna är att om de uppförs kommer de att kännas som om de kom från en tid då medborgarens upplevelse av stadsrummet var underordnat den stora planen. Precis som Gamla stan och Södermalm nu visuellt är underordnad den nya bron. Inte tvärtom.
Matti Shevchenko Sandin – som går över Slussen 2 ggr om dagen.
Kommentarsregler:
Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarsspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver under din text med ett registrerat och sökbart telefonnummer. Telefonnumret publiceras inte. Du ansvar själv för din kommentar som naturligtvis är respektfull. Väl mött!
