Skyline firar 10 år av stadsbyggnadsaktivism. Nedan följer några axplock från dessa tio år och önskan om att erfarenheterna tas med in i framtiden.
Inför ett nytt år behöver man blicka bakåt för att kunna ge framtidsprognos. De senaste 10 åren har Skyline skrivit ihärdigt om den komplicerade och ofta klumpiga stadsbyggnadspolitiken främst i Stockholm. Vi såg tidigt att ett sorts nytt eldorado för snabba investeringar och skyhöga byggnader som inte resonerade med stadslandskapet var i görningen. Centerpartiet (obs, de har tagit bort alla länkar till alla konstiga förslag) kunde inte få nog av skyskrapor i city, helst med trädgårdar på taket.
Centerpartiets hurtiga förslag till västra city som inte tog in något av Stockholms karaktär eller ens hur man tänkt lösa de topografiska problemen i området eller vart tågspåren försvann. Politiken hade blivit ren och skär lobbyism.
Socialdemokraterna dansade med runt den gyllene kavlen och slöt en ohelig romansans med Moderaterna, den av Liberalerna kallade ”Betongalliansen”. Vi bestämde oss för att det inte fick gå okommenterat förbi. Det ledde till 10 år av aktivism.På resan hände något märkligt då även med Miljöpartiet anslöt sig till betongalliansen. De som lovade heligt och höll inget efter en valvinst. Motståndare till alla nya projekt utmålades som konservativa. Är vi det? Nix. Vi har särskådat de flesta dimridåer som politiker, lobbyister och byggbolag blåst ut över Stockholm. En del har vi varit med att stoppa, andra gick vi bet på. Det viktigaste är att vi inte bara stod och såg på med knutna nävar i fickorna.
Det är lätt att lite högtidligt likna de senaste 10 åren av stadsbyggnadspolitik i Stockholm med den bibliska berättelsen om Dansen runt den gyllene kalven. Endast Liberalerna, Vänsterpartiet och Feministiskt intiativ som avvek från trenden med skyskrapor.
En internationell trend i stadsbyggnad har varit att med spådomar i rörelsemönster, sociologiska kunskaper och statistik förutse vad människor behöver för stad. Det hela blir ofta till en magisk och förförisk rapport i regnbågens alla färger. Trafiklösningar döps om till ”mötesplatser”, som för övrigt allt heter. Lite krasst betyder det att där ett möte kan uppstå är det per definition en mötesplats. Om människor interagerar med varandra är oklart.
Det här marknadsfördes på allvar som en möjlig och ”bra” lösning för City.
Arkitektur som få gillar benämns med ”stjärnarkitekter” ofta klämmer man in olika varianter av ordet ”hållbar” och ”demokratisk”. Och vem vill inte ha en mötesplats som är hållbar och demokratisk? Till på köpet med stjärnarkitektur. I verkligheten stämmer det inte så där jättebra.
En av de bilder där förslaget om Nobelcenter tonades ned och ville fås att se diskret ut.
Ett annat slag som behövde stridas och vinnas var den oändligt knasiga idén att bygga ett gigantiskt Nobelcenter på Blasieholmen, strax intill Nationalmuseum. ”Stockholm skulle försvinna från kartan” basunerade finansborgarrådet Sten Nordin (M) ut. Puts väck och inte en turist eller investerare. Till på köpet valdes en internationell stjärnarkitekt istället för en nationell. Wingårdh hade bästa och förslaget för platsen, men stockholmsledningen trodde som vanligt att de behövde en arkitekt som ständigt ifrågasätts mer och oftare sätter konstnärliga skygglappar för kritiker. Tack och lov blev det inget av det då främst Caroline Silfverstolpe och Björn Tarras Wahlberg drog igång kampanjen mot och stoppade projektet. En kraft inte skådat sedan Almstriden. Det höll på att välta Moderaterna vars mätningar hos sina väljare måtte handlat om glass och tunnelbana, inte stadsbyggnad. De backade och faktiskt vann valet.
Slussen
För tio år sedan var det fortfarande tankar om att restaurera och respektera Slussen som en egen årsring i Stockholms byggnadshistoria. Sedan blev den totalt livsfarlig på ett par år. Så farlig att främst moderaterna gjorde allt i sin makt för att rädda folket från denna farliga betongpadda som rasade samman på oskyldiga medborgare. Tyvärr gick man på groda efter groda i rivning och uppbyggnad där den ena skandalen efter den andra avslöjades och än vet ingen hur det kommer att bli när det står klart. Drömmen om glaspyramider och gallerior med trappor senast skådade på Mayafolkets pyramider föll som granbarr på annandagen. Många av visionsbilderna saknade verklighetsförankring, för att utrycka sig milt. Idag finns guldbron som blev ”guldish” färdig. Inte ens samarbetet med SVT, som maratonsände hur den miljömässigt problematiska bilbron kom över havet från Kina, har gett fina recensioner.
Klocktornet och Tors torn
Hagastaden hade en problematisk placering. Inklämd mellan Vasastan och Solna och därtill Storstockholms mesta sjukhus – Karolinska. En g signerad Aleksander Wolodarski där tätt och högt skulle kompensera kostnader för den dyrbara betongöverdäckningen. Tätt blev det om än med ganska varierad fasadarkitektur och lyx som förtecken. Det som mest kommer att gå åt historien är slaget om Klocktornshuset och den minst sagt fjantiga dialogen med Stadshuset och då Regina Kevius (M) i spetsen. Huset skulle bevaras, huset skulle rivas, klocktornet skulle bevars men det revs och skall byggas upp. Ett virravarr av motsägelser som reducerade det enda historiska på platsen till en hög med grus. ”Kulturmord” stod det på banderoller.
Mest är det nog de två skyskraporna som skulle utgöra ”en port” åt Hagastaden, in till Stockholm eller ut mot Solna. Oklart vad eller allt på en gång. Med facit i hand står de två tornen där, Oscar Properties som byggde kan inte betala räkningar och hotas av konkurs. Bostadsrättsföreningen får dras med lån på 50 miljoner extra för vattenskador. Placeringen och skalan är okänslig och de reser sig i ensamt majestät som två ruiner från en tid då Babels torn skrevs. Är de möjligen en påminnelse om en tid som flytt då man enbart letade efter miljonärer för att trygga innerstadens framtid? En tid då miljonprogrammet föll pladask från att vara politikernas gullegris till ”utanförskapsområden” där varken mataffär, post eller taxi gjorde sig besvär. För innerstaden kommer de att förbli stora klossar som krossar skalan, inte påminner om kyrktorn eller för den delen portar. Klocktornet kommer att byggas om som ”en konstnärlig utsmyckning och som en karaktärsmarkör för den nya stadsdelen”.
Kom ihåg: Rädda Astoria!
Astoria
Stockholm har några få hus från 1870-talet kvar. En period där arkitekturen fortfarande höll en stram återhållsamhet och smälter förunderligt väl in i det mesta. Ändå hittade man anledning att riva ett hus på Östermalm. Det är svårt att säga om kampanjen från Humlegården som ville riva var bra eller handlade om desperation. Huset beskrevs som utslitet, en flygel, platsen som skulle bli var återigen en ”mötesplats” etc. Av den långa segdragna processen gick Stockholm bet och ett politiskt beslut och säkert antalet handskakningar innan ledde till att staden fick ännu en trist byggnad och en plats som mer liknar en bakgård i ett industriområde än ett livfullt torg som utlovades. Idag finns det en hel del personer som vägrar shoppa på den delen av gatan på grund av rivningen. Löjligt? Tyck det, men fråga affärsinnehavarna som går miste om intäkter. Man undrar vad de kommer att rösta på framgent.
Ersättningsbyggnaden för ”Astoriabyggnaden”. Blev det bättre? Foto: Holger Ellgaard
Det är några axplock om vad som hänt och som markerar linjerna för framtida stadsbyggnadsåtgärder i Stockholm. De skisser jag fick se för drygt 11 år sedan där man drog en linje från taken på Hötorgsskraporna över stan som skulle markera högsta gräns för nybyggen är i princip det som kom att ske. Brunkeberg fick sin påbyggnad, Orgelpipan, de stora tilläggen på Malmskillnadsgatan och Nybroplan. Den varierade stadsmiljön man eftersökte har tyvärr blivit allt mer generisk och bitvis otrevlig. Det Skyline´s namn säger är att vi vill värna om den varierade och välplanerade stadsmassan med sin signifikanta toppar och dalar som följer topografin och den historiska framväxten så även framtiden kan njuta av den och inte bli fler böcker om ”hur fint det var och hur illa det blev”. Vår aktivism har lett till att flera kunnat ta en plattform och driva frågor och inte känna sig ”konservativa” eller ”gammeldagsa”. Framtidens stad är gåvänlig, vacker och byggs för hundratals år framåt. Kort sagt hållbar.
Kanske kommer politikerna i nästa decennium titta efter vad väljarna vill ha?
Gott nytt!
Skyline
Kommentarsregler:
Vi ser gärna att du kommenterar, men för att hålla kommentarsspåret öppet så kommer enbart kommentarer med riktigt för- och efternamn visas. För att detta skall kunna garanteras vill vi att du skriver under din text med ett registrerat och sökbart telefonnummer. Telefonnumret publiceras inte. Du ansvar själv för din kommentar som naturligtvis är respektfull. Väl mött!
