Jonathan Glancey: World class just means banal



Illustration: M.S.S.

Illustration: M.S.S.

Jonahtan Glancey, arkitekturkritiker på The Guardian har kommenterat problemet med ”World class cities – städer i världsklass” som gör det mesta för att likna varandra istället för att odla sin särart. Stadplanerare och arkitektkontor lider av antagligen av känslan att vara längst bak i klassen vart man än kommer. Städerna skall ha ”internationell klass” och överdrivna märkesbyggnader skall helst uppföras i redan komplicerad miljö. Och gärna helt friställda från övrig skala.

Jonathan Glancey menar att detta är ett internationellt problem som först utgår från världsmetropoler som London som enligt vissa bör bli en stad i ”världsklass”. Detta skapar en ringar på vattnet-effekt och  krafter i mindre, men dock, stora städer tar nervöst efter.

Paris Bibliotheque Mitterrand. Foto: Flickr.

Paris Bibliotheque Mitterrand. Foto: Flickr.

Under modernismens drabbades Stockholm av samma rädsla att inte vara med, att inte synas internationellt. Resultatet tampas vi ännu med och har sedan 1990-talet försökt tycka om, analysera, se som tidsdokument och slutligen kapitulera och bygga om vissa delar, andra partier är helt döda. Nu står vi in för ännu en omgestaltning med  nervöst globala förtecken. Läs Glanceys artikel till svenska arkitekter nedan.

World class just means banal