-
Skyline
Vi är emot skyskrapor och fler höga hus i innerstaden och för en utveckling av god stadsstruktur i hela Stockholm.
-
Veckans Skyline
-
Stöd kampen med Skyline för en mer human stadsplanering. Gå
med i vårt nätverk och få inbjudningar till seminarier och annat. -
Skriv om ditt stadsrum
En stad består av många olika rum. Alla har olika uppfattningar och känslor inför dem. Beskriv ditt och skicka in till oss på [email protected].
-
Senast publicerat
-
Senaste kommentarer
- Marie Thorstensson om Kristianstads arkitektoniska bottennapp
- Anna Gustin om Ska Stockholms stad göra en helomvändning??
- Ola Åkesson om Kristianstads arkitektoniska bottennapp
- Patrik Sjöblom om Kristianstads arkitektoniska bottennapp
- Inger Ohlsson om Kristianstads arkitektoniska bottennapp
-
Arkiv
- oktober 2013
- september 2013
- augusti 2013
- juli 2013
- juni 2013
- maj 2013
- april 2013
- mars 2013
- februari 2013
- januari 2013
- december 2012
- november 2012
- oktober 2012
- september 2012
- augusti 2012
- juli 2012
- juni 2012
- maj 2012
- april 2012
- mars 2012
- februari 2012
- januari 2012
- december 2011
- november 2011
- oktober 2011
- september 2011
- augusti 2011
- juli 2011
- juni 2011
- maj 2011
- april 2011
- mars 2011
- februari 2011
- januari 2011
- december 2010
- november 2010
- oktober 2010
- september 2010
- augusti 2010
-
Kategorier
-
Sök
-
-
Sidor
Jonathan Glancey: World class just means banal
Jonahtan Glancey, arkitekturkritiker på The Guardian har kommenterat problemet med ”World class cities – städer i världsklass” som gör det mesta för att likna varandra istället för att odla sin särart. Stadplanerare och arkitektkontor lider av antagligen av känslan att vara längst bak i klassen vart man än kommer. Städerna skall ha ”internationell klass” och överdrivna märkesbyggnader skall helst uppföras i redan komplicerad miljö. Och gärna helt friställda från övrig skala.
Jonathan Glancey menar att detta är ett internationellt problem som först utgår från världsmetropoler som London som enligt vissa bör bli en stad i ”världsklass”. Detta skapar en ringar på vattnet-effekt och krafter i mindre, men dock, stora städer tar nervöst efter.
Under modernismens drabbades Stockholm av samma rädsla att inte vara med, att inte synas internationellt. Resultatet tampas vi ännu med och har sedan 1990-talet försökt tycka om, analysera, se som tidsdokument och slutligen kapitulera och bygga om vissa delar, andra partier är helt döda. Nu står vi in för ännu en omgestaltning med nervöst globala förtecken. Läs Glanceys artikel till svenska arkitekter nedan.
World class just means banal
Han har rätt, problemet ÄR just att svenskar har så svårt att se de värden som redan finns och utveckla dem. istället ska vi promt prata engelska i EU (med varierat resultat..) bygga som i Dubai och jogga som i L.A., d v s inomhus.
Artikeln återfinns för övrigt på svenska i förra numret av Arkitektur (nr 4), så förhoppningsvis har hans iakttagelser fått lite spridning också bland svenska arkitekter.
Artikeln är en favorit, helt klarsynt. Efterkrigstidens arkitektur handlar om tävlan att få göra solitärerna som kontrasterar sig mot det andra, inte spinner vidare. Staden bör ge avslappning, inte aggression, den lila tid man har innan man rusar hem.