För några veckor sedan på Arkitekturmuseet LIVE gjorde Super Sustainable en imponerande presentation av sin vision för stadsutveckling. Gruppen är en fri sammanslutning arkitekter, designers, ingenjörer och andra engagerade i frågan om hållbara städer och leverne med arkitektbyrån Kjellgren Kaminsky Architecture som förgrundspersoner. Med nya ögon har man valt att se på de möjligheter som finns, inte gamla trötta lösningar som ständigt repeteras.
Super Sustainable arbetar fritt utefter de förutsättningar som kan skapas. Hus anpassas efter flertusenåriga kunskaper om varma och kalla sidor i kombibnation modern miljövänlig teknik. Byggnader kan anta former man vanligtvis inte ser i städer och ofta förekommer grönska exempelvis på tak för att få skönhet och ekologisk balans eftersom vi måste minska det ekologiska fotavtrycket.
Mentala hinder i stadsväven undersöks som exempelvis ifrågasättande av vägnät som länkar; blir staden tätare av att man förkortar restiden mellan punkter? Super Sustainable menar snarare att när de båda punkterna smält samman och integrerats i staden fungerar dessa fullt ut. Gatan är ett rum för möten mellan människor, inte bara en farled. Gatan skall också vara tät med intressant och meningsfull arkitektur byggd med miljövänlig teknik. Exempelvis förespråkas trä som material som på senare tid letat sig in i stadskärnor. Att utnyttja tak som odlingsplatser, energiinsamlare är en annan av deras punkter vilket resulterar i renare energi, luft och grönskande stad samt möjlighet till rekreation. Gruppen sätter människans relation till miljön i fokus och undersöker hur man löser detta med skönhet för att få fram hållbarhet på alla plan.
Super Sustainble City har fram till nu varit baserad i Göteborg men kommer även att ta sig an huvudstaden. Den 22:a maj kommer de att presentera sin vision för Stockholm på kongressen Cities of the Future. Skyline välkomnar dem in i debatten!
Länk till Super Sustainable
Länk till Cities of the Future
Roligt. De har en del åsikter som att förtäta allt inåt, vi behöver främst förtäta utåt, och det ser ut som de ritat en å anan skyskrapa, men i övrigt är det fantastiska visioner om hållbarhet. I Stockolm bygger man i princip som på 60-talet, både tekniskt och utseendemässigt. Hela Årstadal kunde verkligen ha blivit ett intressant område- men icke- här skulle betongbunkrar resas med ogröna innegårdar(i den mån de existerar).
Sub S idéer är uppfriskande och väldigt vackra. Skönhet och hållbarhet till Stockholm!
Vad menar du med att förtäta utåt? Här kan det vara så att man kan mena två olika saker. När man talar om att förtäta inåt kan det handla det om att i börja integrera närförorter i sidled i stadsstruktur så att själva innerstaden expanderar utåt. Det är i högsta grad ekologiskt hållbart eftersom det ger förutsättningar för kapacitetsstark kollektivtrafik i olika riktningar för fler. Eftersom det innebär att innerstaden närmar sig förorten blir dessutom avstånden kortare vilket slukar mindre resurser.
Du menar att ”skyskrapan” inte skulle ha någon plats i en ”hållbar” stad. Kan du utveckla det? Skulle låghus var mer hållbara? Varför i så fall?
Vad gäller Årstadal och betongbukrar så kan ju nämnas att mycket av stadshuset är byggt i betong. Utgångspunkten för Årstadal är utmärkt. Det stora problemet är det som också definieras av ”Super Sustainable”, dvs att vi har att göra med ett par motorvägsbarriärer. Kan göra om dessa till avenyer skulle man kunna bygga samman Årstadal, Liljeholmen, Gröndal, Västberga, Midsommarkransen och Aspudden till ett sammanhållet stadsområde.
Stockholm behöver förtäta utåt från stadskärnan, inte inåt, men det kan iof vara samma sak som förtäta inåt. I gbg har de lagt förslaget om att förtäta över vattnet, något som inte verkar vara aktuellt i sthlm. I övrigt menar du o jag det samma, vi måste bygg ut staden/bygga samman stadsdelar/förorter- och gärna för mig på ett spännande sätt.
Du får väl åka til Årstadal och titta om det är så utmärkande samtida eller efter 60-talets mått och visioner. Betongbunker är ett uttryck för den slentrianmässiga arkitektur som uppförs lite överallt, bland annat i Årstadal, fast det finns säkert de, som anser att det är vackert, och det får man om man vill. Jag tycker inte det.
Skyskrapor kan vara byggda ur hållbarhetsperspektiv. Skrev jag motsatsen? Mest filosoferade runt att Skyline inte är för dem och ändå är storsinta nog att presentera andras åsikter.
Vi är nog överens. Angående skyskrapor missförstod jag dig kanske.
60-talets ideal? Tja… Man drog funktionalismens idéer en bit längre och skapade renodlade bostadsenklver, där det helst inte skulle ligga några arbetsplatser. Centrumfunktioner på ett ställe bostäder på ett annat.
En annan typ av zonering är trafikseparationen, där gångbanor skiljdes från motortrafikutrymme (SCAFT). Ofta ringades bostadsområden in av en ringled som skapade en barriär mellan området och den omgivande naturen. Vägarna skulle passeras genom tunnlar eller gångbroar.
Vad gäller utformningen så underställdes den produktivitetskraven och avstånd till byggkranar osv. Arkitektens fick rena ingenjörsuppgifter.
Hur pass Årstadal motsvarar ett 60-talsområde? Stadsplaneringsmässigt gör det inte det, bortsett från den trafikbarriär som Södertäljevägen utgör (men som kan åtgärdas). Denna stråkbrytare gör även att området får en monofunktionelltendens (ala 60-tal). Vad gäller arkitekturen så håller jag med om att det tråkigt. Jag har en känsla av att funktionalismens faser och utmynnande i 60-talsbrutalism håller på att återupprepas. Så jag får väl även hålla med på den punkten. Jag hoppas på att vi vågar frångå nymodernismen. Inte genom felriktad reaktion (som postmodernismen var) utan att vi väcker en pånyttfödd skaparglädje och yrkesstolthet hos arkitektkåren och byggmästarna.
Man kan nog absolut diskutera utseendet på exteriörer och volymer. SCAFT/V7 frångicks redan för ett par decennier sedan och de lär inte bli aktuella igen. Arkitekturen tråkig? Ja, enligt mig eller snarare säger den ingenting. Volymerna är för stora. De borde åtminstone delat upp fasadernas uttryck och takens höjder, om än blott några meter för att få ett mer spännande blickfång. En av de stora missarna med just 60-talet är det monotona uttrycket som kringgicks i funktionalismen genom enkla knep som fasadartikulering, volymhantering och färgsättning, även om det naturligtvis finns motsatta exempel.
Super Sustainable är ett gott exempel på att modernismens idéer inte fått fäste i den yngre generationen. Och som sagt kul att Skyline presenterar de dem. Många gånger ses ”uppstickare” som ”retstickor” och tas inte på allvar i den tyngre organistationen som konstant pratar om ”attraktiv stad”, och ändå repeteras samma områden, gång efter annan.
Spännande! De är väl värda att uppmärksammas, hur än åsikterna går isär ibland. De har utmärkt sig fantastiskt i Göteborg och visar äntligen på att man kan stadsplanera utan bilar och FÖR människor (modernisterna läste människor som maskiner, inte som biologiska varelser i ekologisk miljö). I Stockholm hör man ständigt sura röster om att man planerar för stad i park – här har man lyft parken ihop med staden och skapat en symbios. Modernisterna snurrade nog i sina gravar om de såg detta.
Stockholmskyline visar på gott föredöme genom att bjuda in till debatt, istället för att trasha som det vanligen görs på bloggar.
Intressant och bra analys. Staden är till för att underlätta möten. Ta bort barriärer…
En fråga är dock
”Byggnader kan anta former man vanligtvis inte ser i städer och ofta förekommer grönska exempelvis på tak för att få skönhet och ekologisk balans eftersom vi måste minska det ekologiska fotavtrycket.”
Jag är inte emot grönska på tak som komplement till grönska (träd) längs gatorna och bra parker. Det hjälper till att ge oss vind- och köldskydd på vintern och jämnar ut temepraturerna på sommaren. Men jag undrar på vilket sätt det skulle minska det ekologiska fotavtrycket. Det gör vi väl främst genom att bygga staden på så sätt att vi inte föbrukar mer resurser än nödvändigt (dvs att den byggs tät).
Jag var på LIVE och såg Fredrik från Super Sustainable och fick jättemycket energi. Oftast står det några trötta farbröder och orerar entonigt i en mick över deras förslag som bara är baserad på vad andra städer gör. Super Sustainable gick verkligen igenom och hur man än håller med eller inte så kändes kärleken till arkitektur/urbanism och framtiden i samklang med naturens förutsättningar underbara. Ordet bil hördes knappt.
Deras förslag att maximera grönt där det finns plats är så bra. Det rensar upp avsevärt från föroreningar och skapar bättre luft. Så varför fortsätter Stockholm att måla taken svarta? de byggs ju platta högt opp och lämpar sig perfekt för t ex gräs/mossa. Jag antar att det är viktigt för gammelmaffian att ett tak är ett tak, en park är en park etc. Ekologi är något man diskuterar i aulor med massa papper som andra har skrivit viktiga saker på. Allt medan det blir allt skitigare där utanför..
http://www.asposverige.se/2010/05/framtiden-for-skyskrapor/
Den där länken innehåller en del ostyrkta påståenden. Och talet om ”skyskrapebonus” bygger på ett missförstånd. I dagsläget är tomträttsavgälden beroende på hur stor yta våningsplan som byggts. Ju fler våningar desto högre tomträttsavgäld, istället för att betala för marken/tomten.
”Skyskrapebonusen” innebär en lättnad i dessa regler, men innebär ickedesto mindre att täthetsbötern (vilket det egentligen är frågan om) ändå kvarstår.
Alvendal för några år sedan:
http://www.svd.se/nyheter/stockholm/bonus-ska-ge-fler-hoga-hus_2693961.svd