Byggmästaren och konstsamlaren Sven-Harry Karlssons kombinerade konsthall och bostadshus är nu invigt. Den kaxigt guldskimrande mässingsskapelsen är signerad Wingårdhs där Anna Höglund stått för den slutgiltliga utformningen. Huset är är 40 % kultur och 60 % bostäder. Byggnaden har ett nedtonad entréplan i grått glas och följande tre våningar med loftgångar är klädda i mässingsplåt. Trots sin nästan religiöst modernistiska stilorientering är huset ett smäckert smycke i Vasaparken.
Huset skall delvis rymma Karlssons konstsamling samt en interiör kopia av hans forna hem, 1770-tals herrgården Ekholmsnäs på taket. Herrgårdsinteriören vill Sven-Harry visa av det skälet att det är den bästa planlösning han själv sett. Till menyn kan alltså ett museum över arkitekturkonsten tilläggas i den indragna takvåningen som öppnas 8 december.
Huset är ett välkommet inslag med tanke på den tristess de nya intilliggande kvarteren bjuder på och möjligen kan det inspirera till nya mer välritade projekt. www.Stockholmskyline.se kommer att återkomma till detta.
Intilliggande kvarter i liknande stilorientering har inte fått samma finish som Sven-Harry Karlssons Konsthall. Detta innegårdssystem syns från konsthallens entré.
Matti Shevchenko Sandin, www.Stockholmskyline.se
Håller med om att huset är vackert- trots sin travesti på modernismen(wingårdhs verkar sällan komma längre när det kommer till stadsbebyggelse) men egentligen är projektet mögligt där en person kan kamma hem åtskilliga penningar genom att klämma in en konsthall i bottenplan(ganska liten) och en på taket där en mossig ordinär samling med ”must-haves-från-bukowskis” trängs med fina mattan. Tycker staden skall ställa större krav i fortsättnigen om de skall tillåta ännu ett amerikanskt pr-trick i staden.
HIttade en bild i Dn där Sven Harry vougar framför -håll i er- spröjsade fönster! Jo det är sant, antagligen ingår de i 1700talsvåningen- men ändå! det kan inte ha hänt i sthlm city sedan st: eriksområdet.
Hoppas nu att det tar bort det malplacerade stängslet mellan stadsdelen och parken.
Jag var där och gillade den, trots det relativt trista utförandet. Utan mässing hade den sett ut som vad som helst.
Huset blev fint, men vill gärna läsa om huset bredvid som verkligen är en pärla.
Det finns en poäng i att på ett bättre sätt rama in Vasaparken så att den inte bara tar slut i ett ingenmansland mot syd. Det rätt så viktigt att husets bottenplan kommuniserar med omgivningen och inte bara består av fönsterlösa eller innehållslösa lokaler.
Jag tycker tillskottet är fint, även om jag hade hoppats på något djärvare, men gärna i mässing. Vasaparken har blivit rejält misshandlad under senare år och behövde stadgas upp. Förhoppningsvis gör detta hus att det blir lite annat än barnvagnsrally och bollspel i parken.
Men oj, vad likt ett p-hus det blev…
med tanke på hur fantasilöst detta ser ut så vill jag inte ens tänka på hur höghusen i city skulle ha se ut..
Undrar hur huset uppfattats om det istället uppfördes i vit puts…
Vackert hus. Ja, Niklas,undrar hur det hade tett sig, eller i blått, eller i kakel eller som ett sagoslott.. man ska väl titta på det som är och inte en massa om även om jag förstår din pik så håll dig till det som är.
Problemet är att man tror att mycket kan åstadkommas med materialval. Men det likväl fortfarande en låda med några infällda loftgångar. Visst känns det fräschare och framförallt nyare än Husby eller Drakensberg, men rent gestaltningsmässigt är det inte bättre. Jag har inget emot huset i sig. Modernistisk får gärna IMO finnas som en del av staden men man bör inte saluföra detta som något arkitektoniskt mästerverk för det är det verkligen inte. Men allt i staden behöver också inte heller vara några arkitektoniska mästerverk.
Och du vet vad som är mästerverk eller inte? Det är mycket väl utfört efter de modernistiska formerna. Och kanske är det dags att göra modernismen en tjänst genom att arbeta ordentligt med den istället för utskitet från 60talet. Det här har mer med Gropius och van der Rohes tidiga produktion än skanska och jm:s guldgruvor från miljonprogrammet.
Frågan är hur många förutom de ”insatta” som anser att det du nämner är mästerverk. Låt vara att de hade idéer och inflytelserika. För de ”icke insatta” är det troligtvis inte så stor skillnad mellan dessa herrars verk och det som producerats en masse i våra förorter.
De kända herrar du nämner var ofta duktiga på att lägga in sina ”verk” i inspirerande (gröna) miljöer. På samma sätt ligger exempelvis Slussen i en fin omgivning. Men omgivningen gör varken Slussen eller gammelfunktionalisternas ”verk” bättre. Snarare perasiterar de på sin omgivande miljö än att tillföra något nytt.
Denna byggnad parasiterar dock inte på samma sätt, eftersom den bidrar till att rama in Vasaparken till en ombonad stadspark.
…då är vi överens då? Huset ligger bra och är vackert. Ett tillskott.
Jag har inget emot huset, men den ger å andra sidan inga wow-känslor. Det är en låda och sådana har IOM existensberättigande om inte allt är lådor. Den bidrar till Vasaparkens inramning precis som vilket annat stadskvarter som helst som ger gatorna dess inramning. Och det är något jag gillar (till skillnad från diffus förortsstruktur).
Ja, då är vi väl överens med lite sudd. Trevligt.
http://tidskriften-arkitektur.blogspot.com/2011/03/rika-mans-hus-som-biografier.html
Pingback: Sven-Harrys guldhus i Vasaparken « Börjes konstblogg
Först hade jag velat sälla mig till gänget som klagar på hur det ser ut, men efter att ha besökt det och faktiskt sett området bakom så tycker jag att det blev bra. Guldhuset är vackert, det beror på vilka glasögon man har på sig, om man på förhand dömt det. Tyvärr kan jag inte säga det om det andra nybyggda området bredvid, fy. Hur trist får det bli? Önskar jag åtminstone kunde säga att det var fullt, eftersom det då väcker en känsla. inte trist som lämnar mig tom.