Val d ´Europe utanför Paris och är en storsatsning av Disney. Sedan 1987 har på ett 5 hektar stort område planerats och byggts en traditionell fransk stadsform med stilorienterad arkitektur från olika platser. Intresset för artikeln med den ombyggda Le Plessis-Robinson som förvandlades från ett modernistiskt område till romantiskt 1800-tals Paris väckte olika känslor. Val ´d Europe är ett helt nyanlagt område utan något modernistiskt förflutet och utan egentligt chanstagande ekonomiskt. Ändå är de till ytan liknande och mycket unga och intressanta att undersöka.
I ett handslag mellan regering och Disney 1987 sattes en av de största projekten i pariserregionen igång. Området Val d ´Europe ligger ca 3,5 mil i östlig riktning från Paris och var ett utpräglat jordbrukslandskap där tre byar utgjorde större delen av bebyggelsen. Vid platsen byggdes tågnätet ut och en kombinerad TGV och RER station skapades. Härifrån kan man ta sig till Paris på ca 60 minuter och flygplatsen Charles de Gaulle på tio. TGV gör att man når exempelvis medelhavsstaden Marseilles på ca 3,5 timmar. 1992 öppnades Disney land Parisoch man invigde stationen Val d´Europe. De tre intilliggande byarna hade köpts upp för att göras till bostäder för de som arbetade på Euro Disney. Sex år senare öppnade man ett shoppingcentra som senare byggts ut som tillsammans med stationen utgjorde det ursprungliga hjärtat i området nästintill Euro Disney som det servade. År 2008 hade området en population på 19 700 invånare och man räknar med en femdubbling där ca 60 % ska vara verksamma i området och då antagligen hos den största arbetsgivaren Euro Disney. De har fått ok att förvandla 2/3 av ytan på fem hektar till exploatering för sin verksamhet.
La Place Toscane är planerad utifrån traditionellt italienskt mönster av italienska arkitekter.
Stadsplanen är ritat av Cooper, Robertson & Partners, en i New York baserad arkitektbyrå. De har planerad efter traditionell fransk form med kvarterstad i geometriskt mönster med tempobyten i form av att man ställt låtit en del möta upp den andra i vinkel. Allt detta förenat med New Urbanism som i princip utgår från att använda sig av existerande och bevisat goda kvalitéer när man planerar städer eller stadsliknande miljöer. Som i Le Plessis-Robinson lät arkitekterna inspireras av Haussmann´s Paris. Arkitektbyrån har tidigare ritat staden Celebration i Florida strax intill Disney World. För att få variation i Val d Éurope har olika arkitektbyråer anlitats till olika områden. Exempelvis har La Place de Toscane utformats av italienska arkitekter för att bli så traditionellt italienskt som möjligt.
Ett av de många matställena. Arkitekturen här är tydligt hänvisande till den sagovärld som finns innanför Euro Disneys murar.
Artikeln om Le Plessis-Robinson handlade om hur man byggde om ett klassiskt modernistiskt område, en förort till Paris, till en stadskärna med traditionell fransk stadsplanering. För att öka rumsligheten och attraktionskraften lät man även arkitekturen få klassiskt utseende genom att använda sig av igenkännliga arkitektoniska motiv från Paris. Det man inte löst där är effektiviserande av lokaltrafik vilket gör att en av de största möjligheterna ett område har är tillgänglighet och närhet till andra stadsdelar inte finns. Val d Éurope har snarare ett överflöd av tillgänglighet med huvudled, RER,TGV, Eurostar och Thalys dessutom finns en stor arbetsgivare som satsat 5 miljarder euro på uppbyggandet.
Walt Disney själv var djupt engagerad i att skapa en idealstad om ca 20 000 invånare inledningsvis. Likheterna med b la Val d´Europe är slående. Hans stadsvision, EPCOT, Experimental Prototype Community of Tomorrow, skulle bli en experimentverkstad för ny urbanism. Walt Disney dog 1966 och hans plan genomfördes inte.
Med sitt enorma kommunikationsnät blir snarare Val d´ Europe en viktig inkomstbringande stadsdel till hela Paris än en nöjespark med personalbostäder besvärliga timmen bort. På så sätt får den mandat att utvecklas på egen hand och stil. För inte platsen enbart skall bli en turistort och en bekväm omlastningsstation har man lagt ned stor omsorg på stadsväven. Inledningsvis var den stora ”Hypermarket” en attraktion i sig med allt man behöver så pengarna stannade på plats, hos investerarna, och inte åkte in till Paris. Man såg även till butikslokaler, restauranger och liknande planerades in för att göra livet trevligare och öka relationen till platsen. Stilorienteringen är antagligen en stor ingrediens i vad man anser är underlag för trevnad. 2009 fick det Urban Land Institutes pris sin planering.
Hotellkomplexet som utgör porten in till Disneyland. Det var ett av de första byggnaderna på platsen. Foto: Disneyland Paris
Det är alltså svårt att jämföra dessa platser. Förutsättnignarna har varit olika, ena ligger närmre Paris men saknar viktiga direktkommunikationer, den andra en timme bort men har en massor av kommunikationer. Le Plessis-Robinson har utvecklat billiga lokaler i äldre byggnader för flertalet företag och på så sätt skapat attraktion och mångfald i ekonomin medan Val d Éurope är beroende av i slutändan en arbetsgivare och storägare. Dessutom var Val d Éurope knappt bebyggd medan det fanns ett redan genomfört projekt i Le Plessis-Robinson. Så även om projekten till ytan verkar samstämmiga är de mycket olika i grunden. I Val ´d Europe har man måhända dragit stilen till sin spets genom de tydliga anspelningarna på andra platser och en dekorativ stilorientering. Samtidigt faller sig detta naturligt eftersom Disney alltjämt har använt sig av sådant i sitt varumärke. Här fanns inte behovet av att urskilja sig från modernistisk stadsplanering och nergångna förorter utan man hade ett pastoralt bondelandskap att förhålla sig till. Val d´Europe hade antagligen fungerat lika väl i samtida arkitektur. Den hade då utgjort en kontrast till Euro Disneys sagovärld och inte en mer realistisk förlängning av denna.
Euro Disney i sig har borgat för i snitt 11 miljoner besökare per år vilket utgör nästan 31 000 personer i snitt om dagen vilket gör dem till den största turistattraktionen i Europa. Den ekonomiska effekten på hela Ile -de-France är en spenderad euro på Disneyland betyder två utanför, runt 14 200 personer arbetar för Euro Disney och drygt 56 000 personer har verksamheter som beror på anläggningen.
Frankrike är en annan kultur med ett annat sociologiskt landskap än Sverige. Man värderar och prioriterat olika saker. Vi har heller inget Disneyland eller liknande med en enorm ekonomisk genomslagskraft och färdigt koncept att jämföra med. Det är lätt att ironisera och förkasta, undertecknad har själv svårt för andefattiga pastischer och påbjuden idyll, men områdena är populära. Om detta beror på stilen eller planering eller stil plus planering är det som är spännande att undersöka.
Skulle man ta ett svenskt ekonomiskt starkt företag och en trist ort att förvandla så skulle det kunna bli IKEA i Kungens kurva. Frågan är bara: I vilken stil skola vi bygga?
Matti Shevchenko Sandin
Skyline
Modellen på bilden är inte EPCOT utan Main Street, U.S.A, som var bland de första attraktionerna som byggdes i det ursprungliga Disneyland. Annars finner jag inget att anmärka på i den här utmärkta och informativa artikeln.
Nyfikenheten vederbörligen väckt på Val d’Europe. Kanske en tripp dit nästa år?
Helt rätt angående bilden. Den är den mest illustrativa över Walt Disneys arbete som stadsvisionär. Sant är dock att han aldrig han sätta det i verket då han avled och man istället byggde upp Disney World 1971. Hans estetik går dock inte att ta miste på. Jag har själv varit där för några år sedan innan man byggt ut helt och då liknade det mest en förlängning av själva Disney World. Tilläggas kan att det kändes lite som att befinna sig i en filmatisering av en stad och inte i en stad. Fast det behöver inte bero på arkitekturen.
Utmärkt artikel och jag har några reflexioner:
Angående Kungens kurva är svaret enkelt. Där har redan stilen satts och den består av numer traditionell svensk förortsplanering; gigantisk parkeringsplats med lådor utplacerade. Skulle du lägga till punkthusen och skivhusen och några gräsplättar intill trafiklederna så är området färdigt. Nej förresten, inte helt. Den senaste idén att några radhuslängor mitt i alltihopa som quick fix måste såklart också vara med.
Frågan är om inte just den här sagostilen eller nöjesparksestetiken egentligen blivit ett eget uttryck som lika mycket som modernismen är en del av 1900-talet, i alla fall om vi också inkluderar den amerikanska kontexten? Skulle vara intressant att veta vad fransk intellektuell som exempelvis Baudrillard hade ansett om en konstgjord disneystad mitt la france?
Om jag inte arbetade för disney skulle jag nog ändå ha svårt att tänka mig att bo där eftersom området är fysiskt isolerat från övriga staden. Däremot tror jag på stadsplanering som utgår från torg, kvarter och stråk i kombination med arkitekter som släppt modernismen och låter sig fritt inspireras skulle kunna göra underverk för exempelvis årstafältet.
Hur kan stilen i Kungens K redan va satt? Varför är det så omöjligt för en del? Att ha den attityden mot stadsplanering är närmast katastrofalt. Då kommer aldrig något att ändras. Kungens K är ett jättebra ställe där saker verkligen kan göras om utan minsta protest från närboende- för det finns inga.
LO:
Kul att du gillar Kungens kurva så mycket. Jag antar att du blir först att ta bilen och flyttar dit när första skivhuset byggts? Själv föredrar jag stadsplanering där jag kan promenera dit jag ska.
Jag tyckte det stod att det vore intressant att se vad Ikea kunde göra med platsen och inte vad du inte vill. Det ligger ju t o m närmre city än franska exemplet.
LO:
Om du inte ”tyckte” så mycket utan istället läste vad jag skrev skulle du se att jag både berättade vad jag inte vill och vad jag vill: ”Däremot tror jag på stadsplanering som utgår från torg, kvarter och stråk i kombination med arkitekter som släppt modernismen och låter sig fritt inspireras skulle kunna göra underverk för exempelvis årstafältet.” Vad i detta anser du vara en katastrofal attityd gentemot stadsplanering?
Jag vill egentligen inte spekulera i vad IKEA skulle göra med platsen, för det vet vi inget som helst om. Men jag vidhåller att i någon mening finns ju redan en stil i Kungens kurva som inleddes i samband med byggandet av IKEA-varuhuset. Om vi istället tänker Årstafältet, som ju är ett öppet blad, så hade det vinnande tävlingsförslaget inga egentliga stadskvalitéer. Tvärtom missas stråkbildningar, kontakter med omgivande områden, inga intima gatumiljöer finns osv. Bara stora likformade färglösa enheter i glas och puts. Kort sagt boring förort!
Brr…..
Lite komiskt att se att det blev mindre kommentarer på denna trots att Val d’Europe är bättre utförd än det andra exemplet. Är det möjligen för att Disney står bakom?
Det där kanske funkar i Disneyvärlden, men i Stockholm? Bättre kan vi.
Vill man ha det här i Stockholm? Ja, jo kanske? Vackra torg vore väl på sin plats åtminstone.