Bild: Google earth
Befolkningen i Stockholms län växer just nu med 30-40 000 per år. En konsekvens är att ytan grönområde per person blir mindre och mindre. En konsekvensen av den stigande befolkningen är att de återstående grönområdena blir allt mera värdefulla och därmed allt viktigare att skydda från exploatering. Hanteras inte denna utmaning på ett ansvarsfullt sätt monterar man ned en av de egenskaper som är en av Stockholmsregionens främsta tillgångar – att praktiskt taget alla har nära ut i naturen.
”Vi måste våga bygga mer i Stockholms grönområden” utropar Handelskammaren VD Maria Rankka och KTH-professorn Göran Cars i ett krampaktigt försök att låta provokativa och nytänkande (DN 10/11). Budskapet är dock lika nattståndet som varenda pamflett från Handelskammaren från något av de passerade årtiondena då organisationen alltid satt exploateringsintressena före människovärdet.
Det är självfallet en viktig utmaning att lösa bostadsfrågan för den stigande befolkningen i länet. Men vi hävdar att detta kan och måste ske utan att naturvärdena spolieras och att den motsättning mellan ökad befolkning och naturskydd som är Rankka/Cars utgångspunkt delvis är konstruerad:
Utnyttja goda kollektivtrafiklägen för tuff exploatering med höga hus och bannlys samtidigt exploatering av naturområdena i närheten genom reservatsbildning – då kan ökad befolkning kombineras med stärkt naturskydd.
Stora områden är glest bebyggda. Foto: Holger Ellgaard
Utnyttja redan exploaterade områden mera intensivt. Man kan säkert förtäta i befintliga områden, bygga tätare och dela tomter. Men kanske finns det kanske också andra vägar framåt? Studerar man boendet i Stockholm finner man ju att befolkningstätheten i några av regionens mest välbärgade områden är mycket låg – jättelika trädgårdar och enorma våningar i attraktiva lägen. Nog borde man väl kunna skissa på att dela upp en del tomter och omvandla större lägenheter till mindre? Varför diskuterar Rankka/Cars inte sådana möjligheter?
Rankka/Cars drar en särskild lans för att bebygga Kymlingeskogen, ett naturområde som Sundbybergs kommunpolitiker i flera decennier lyckats freda från exploateringsattacker från stat, regionplanekontor och markägaren, Vasakronan. De idéer Rankka/Cars beskriver om att öka områdets rekreationsvärden genom bebyggelse som syftar till att dämpa bullerstörningen är inte särskilt kontroversiella, men tyvärr helt verklighetsfrämmande. Den verkliga diskussionen om Kymlingeskogen handlar om en exploatering som är så omfattande att det blir möjligt att öppna den färdiga T-banestationen, dvs en exploatering av helt andra dimensioner än den Rankka/Cars försöker sälja in med bondfångarmetoder.
T-banestationen i Kymlinge som aldrig öppnade. Foto: Ceasar
Om Rankka/Cars har ambitionen att slakta heliga kor så skulle man kanske också kunna diskutera i vad mån det kanske ligger i stockholmarnas och Stockholmsregionens intresse att faktiskt försöka kanalisera en del av regionens expansion till kringliggande centra – Eskilstuna, Örebro, Nyköping, Västerås, Uppsala m.m. där det är oändligt mycket enklare att hitta lägen för bostäder och arbetsplatser. Med snabbare, bättre tågförbindelser skulle trycket på Stockholm minska. De flesta stockholmare skulle nog välkomna att få både mera sansade bostadspriser och ett minskat tryck mot regionens grönområden.
Mårten Wallberg, ordförande Naturskyddsföreningen i Stockholms län
Magnus Nilsson, ordförande Föreningen Rädda Järvafältet
Att bebygga norra delen av Kynligen som en fortsättning på Kista är bra. Det är den södra delen som många använder. Den norra delen används av väldigt få och där finns det en station föreberedd. Man kan alltså skapa en stadsdel som från första början från bra kollektivtrafik. Den södra delen är dock populär och skulle kunna göras ännu populärare om fler kunde bo i närheten.
Sedan har de givetvis viktiga poänger. Man bör kunna utnyttja redan exploaterade ytor bättre. Men man borde även se på den enorma ytorna kring våra motorleder (inkl bullerzonerna). Många av dessa kan göras om till boulevarder och då kan många kvadratkilometer ytan frigöras för exploatering.
Det sista de nämner, att försöka sprida ut Stockholms befolkning över hela Mälardalen är dumt. Sådant leder till bilberoende eftersom man kan tänka sig att alla resor inte går mot Stockholm. Dessutom kan man inte räkna med att de kan bo nära stationen i Västerås eller Uppsala. Även dessa städer dras med utglesningsproblematik. Däremot är det bra om dessa städer kan få utvecklas som städer (och inte förorter/satelliter).
Jag tycker att det är ganska visionärt att tala om att mindre städer i Mälardalen och omnejd skall bli större och då med snabbtåg knytas an till Stockholm. Inte dumt alls. Koncentrationen i diskussionen om Stockholms utbyggnad är alltid så nära City som möjligt. Man måste någonstans vara realist.
Angående Kymlinge är jag dock osäker. Det hade väl vart bra att bygga samman, skapa stad, och inte en massa trista höghus som det var planerat en gång. Med ett större miljötänk runt bebyggelsen, materialval, hur man kan samarbeta med naturen istället för att frånställa sig den vore på sin plats. Jag förstår att Naturskyddsföreningen tar i för att höras, likväl som Rankka och Cars, men ett samarbete vore bättre mellan dem.
Ett av de stora plusen med Stockholm som stad är att man faktiskt kan ta sig ut i naturen, även den vilda, utan att behöva resa i timmar. Detta är typiskt för Nordiska städer och en viktig del av deras identiteter. Försöker man ta sig ut på landsbygden, om det ens går, i t ex Paris får man verkligen resa länge, och oftast hamnar man vid en åker.
Vi skall nog tänka en och två gånger innan man så lättvindligt som man gärna gör i debatten slänger ur sig att det är för mycket natur/park i Stockholm. En dag är det slut på det och vi kommer att skriva romantiska böcker om hur bra det var, där innan betongen tog över.
Som jag skrev ovan. Att försöka få städer på 100 km avstånd att växa i egenskap av förorter/satelliter är dumt. Med höghastighetståg kan man få ner restiden till 40 minuter (mot runt 10-30 minuter med pendeltåg med dagens förorter). Men man glömmer att dessa städer redan är bebyggda runt stationen. Ska de växa så växer de utåt. Det innebär att man måste ta buss till stationen + väntetid.
Så en typisk resa kan se ut så här: Gå till bussen: 5 min. Bussresa: 15 minuter. Vänta på tåg: 5 minuter. Tågresa in till Stockholm: 40 minuter. Gångbyte till tunnelbana: 5 minuter. Tunnelbana 5 minuter. Gå till jobb: 5 minuter. Totalt blir det en restid på 1 timma och 20 minuter – Detta *med* höghastighetståg. Detta är mycket längre än vad de flesta har idag och dessa människor för väntas använda runt en niondel av deras vardagsliv till arbetsresor. Detta innebär att många istället tar bilen.
Höghastighetståg fungerar istället bra om man ska binda ihop större städer på större avstånd ifrån varann.
Du säger att de stora plusen med Stockholm är att man kan ta sig ut i naturen och jämför med Paris som är 6 gånger större. Låt säga att Stockholm med sina 2,1 miljoner bara bestått av kvartersstad. I så fall hade den tagit slut söder om Enköpingsvägen, kring Bromma flygplats, Fruängen, Älvsjö och Skogskyrkogården. Resten utanför hade bestått av natur och dit hade man kunnat ta sig med tunnelbana på runt 10-15 minuter. Idag kan man istället ta sig till naturreservat inklämda mellan förorter och detta har inte så mycket med orörd natur att göra.
Paris lider också av utglesningsproblematik. Hade alla 11,6 miljoner invånare bott i kvartersstad (20.000 inv/km2), hade den riktiga naturen inte legat längre bort än 13,6 km (15-20 min med RER). Men hade Paris varit lika glest som Storstockholm skulle man få åka tiotals mil innan man skulle se riktig natur.
Du likställer park och natur. De fyller dock olika syften. Parker är del av staden (kvartersstaden) och skapade för att fylla ett rekreationellt behov. Naturen ligger dock utanför staden och är inte skapad för dessa behov.
Faktiskt, Naturskyddsföreningen bråkade sönder Kymlingeprojektet att det som blir ser ut som nån miljonprogramsschablon. Tråkigt.
En text som ser sambandet mellan bevarande av grönområden och hög exploatering av övrig mark och som inte ens skyggar för slutsatsen att höghus är en naturlig del i ekvationen. Man lyfter på hatten, Sthlm Skyline!
Det bör också nämnas att Kymlingestationen tvärtemot vad många tror inte ligger i reservatet utan strax norr om det. Kalla det hellre Kista Södra, för det är vad området i praktiken är.
Tunnelbanestationen är en ännu outnyttjad resurs. Den är i stort sett bara att öppna upp den dagen Kista förlängs ner till Kymlinge. Inte en meter nytt spår behöver läggas.
visst är det bra.
Jo, utanför stan är väl det möjligt. I innerstan verkade det bara fjantigt. Kista kan verkligen bli en fin höghusplats. Där kan man modellera med dem så det blir bra. I stan hade bara skalan förskjutits åt hellsike.
I den mån det behövs kan man bygga högt utanför stan, det ska inte vara ett motto eller som att det är ett tecken för vår tid – det är påhittat. Höga hus kan visst ha sin funktion, men de skall modelleras in i stadslandskap. Våra miljonprojektsförorter kan kompletteras med dessa eftersom skalorna redan många gånger är stora och i sitt nuvarande form sällan är attraktiva. Att lägga om planer i dessa, skapa nya rum och vyer med höghus kan verkligen fungera – men det ska inte bli en schematisk lösning som Rankka/Cars verkar tycka. Vi har haft nog med sådana i Stockholm. Varje område skall hanteras efter sina förutsättningar och karaktär.
Jag tycker att det är intressant att de öppnar för den provocerande frågan att exploatera villaområden och dela upp lägenheter. Speciellt villor är en mycket öm tå för politiker då de för allt i världen inte vill stöta sig med svenska drömmen om en egen villa. däremot hade de inga problem med att förstöra historiska kärnor. Mycket märkligt. På två villatomter kanske det bor 10 personer och 2 hundar. O man byggde flerbostadshus skulle där lätt kunna bo 40 personer och minst 8 hundar. Det hela blir miljövänligare och staden får in bättre pengar på sina tomter. Ändå reserveras de för trädäck, grillar och pingisrum.
Vill man ha natur i en storstad,, då bor man helt på fel plats! Jag håller med Niklas,, i en stad kallas det för PARKER.. Låt staden växa….
Det där är alltid lika intressant.. tydligen finns det bara ett recept för storstäder…
Det finns förstås fler recept, men eftersom stad per definition är någon annat än naturblir det konstigt att prata om att hacka sönder och splittra upp de få storstadsområden vi har i Sverige (vilket är det det handlar om). Natur har vi gott om och den kan vi gott ha utanför städerna.
I städer har vi istället parker, innergårdar och trädgårdar. Och bygger vi städerna tillräckligt täta är det aldrig långt ut till den riktiga naturen (om vi inte talar om städer i 20-30 miljonersklassen men dit hör troligtvis inte Stockholm de närmsta seklerna).
Kiruna brukar ju räknas till världens största städer (till ytan). Visst finns det mer än ett recept för storstäder…
Kiruna är ingen storstad. Det är kommunen som har en stor yta.
ca 18 500 invånare. http://sv.wikipedia.org/wiki/Kiruna
Abel: det var lite min poäng. Tänk dig nu vilken yta en stad med samma andel grönområden skulle täcka om den hade 1 miljon invånare…
Jo, men det var väl ett tankeexpriment i det fjärran blå. Jag tänker mer på städer som som har mer än 100 000 invånare och nu har ju Stockholms Län över 2 000 000 invånare och med det följer ett stort ansvar att anlägga för framtiden och inte temporära nödlösningar – som miljonprojektet var.
Stockholm är ju miljonstädernas Kiruna med en exceptionellt hög andel naturmark innanför stadsgränsen. Som sagt, recepten är många.
Då kan du på nytt läsa mitt tankeexperiment ovan. Gissa hur lågt det hade varit till naturen om Tokyo (32 miljoner invånare) hade varit lika glest befolkat som Storstockholm (320inv/km2)?
Staden hade upptagit nästan en fjärdedel av Sveriges yta – 14% större än Götaland till ytan. Då hade man knappast kunnat tala om en stad längre.
Herbert coh Niklas, jag förvånas över att ni tar till ”tänk om”-leken och märkliga jämförelser. Stockholm är Stockholm och inte Tokyo. Inte ens Sverige är Japan, eller ens i närheten av en stad med 32 milj invånare – eller skall vi planera för det? Varför inte ett varmbadhus på månen samtidigt. Och Miljonstädernas Kiruna? Mig veterligen är Kiruna en liten bruksstad med stor areal, det finns få, om ens några likheter med Stockholm. F Ö skall den rivas och byggas om och de vad jag antar retar dig med Kiruna, modernistiska lösningar kommer antagligen inte att kopieras till den nya staden.
Men fråga folk för säkerhets skull i Tokyo om de inte skulle vilja ha det lite luftigare, nära till natur- och då allemansrätt- alternativt hör med Kirunaborna hur likadant det är jämfört med Stockholm samt vilka kvalitéer de uppskattar. jag antar närheten till naturen. ett svenskt karaktärsdrag när det kommer till byggnation.
Det är relevant eftersom Stockholm är i en fas då tillväxten är rätt stark. Ska man bygga vidare med samma gleshet som idag innebär det onekligen att förorterna byggs längre och längre ut. Idag är ligger Märsta långt ut. Om Storstockholm växer med ytterligare någon miljon invånare kommer de yttre förorterna förskjutas tu mot Uppsala, Enköping, Eskilstuna, Nyköping. ha inga illusioner om det tillväxten sker nära deras centralstationer. Det primära sättet blir att bilpendla in till Stockholm. Detta innebär ju också att närheten till den riktiga naturen på samma sätt förskjuts ut.
Tankeexpterimentet med Tokyo är givetvis relevant. Tänk på att Tokyo en gång i tiden var lika stort som Stockholm är idag. Hade den kunnat växa och samtidigt varit en någorlunda sammanhängande stad om de förortsplanerat på samma sätt som vi gjort från början av 1900-talet fram till idag?
Abel: Om japaner vill bo nära naturen så kan de det. Om svenskar vill bo i en storstad måste de flytta utomlands. Så enkelt är det med det.
Ännu en mycket märklig kommentar. Sverige har storstäder i förhållande till sin egen population. Kanske större än många klassiska storstäder. Det är också alltjämt märkligt att ett recept om städer alltid skall presenteras. Som om alla platser hade samma topografi, kultur och historia. Som t ex Tokyo: är det verkligen en förebild som stad? För mig är den både överbefolkad och ihjälbyggd. Det verkar inte spela någon roll hur högt och tätt de än bygger så är den alltjämt för dyr och för trång.
Tja, då blir ju Kiruna en storstad med ditt sätt att se det, för den staden har en hög population i förhållande till Lapplands. En storstad för mig är en stad där man kan strosa på en ny gata varje dag utan att någonsin ta samma väg, en stad där det finns underlag för de mest exotiska restauranger och specialiserade småbutiker, en stad där parkerna är påkostade och välbesökta och byggnaderna vackra, fantasieggande och till stor del tillkomna under min livstid.
Gör dig själv en tjänst, flytta.
Tokyo har jag ingen uppfattning om, men uppenbarligen vill väldigt många japaner bo där.
Vad det gäller Sverige så är det ganska uppenbart att tät kvartersstad är en bristvara. Om inte annat kan man se det på priserna på bostäder i kvartersstaden. För mig är lösningen helt enkelt att man tillåter kvarterstaden att växa. För Stockholms del tycker jag att det är naturligt att det sker i nära anslutning till befintlig stad. Inte nödvändigtvis genom höga hus utan skalan kan gärna vara den befintliga.
Lämpliga områden som jag ser är t ex Årstafältet, Solna, Västra City, Henriksdal, Gärdet (norr om Lindarängsvägen).
Idén om att förtäta villaområden är också bra, men lär stöta på starkt mostånd från grannar som inte vill ”förslumma” sina idyller (sk NIMBYism).
Det är risker man får ta.
Håller med ”heasm”! Och att relativisera begreppet stad som många ständigt gör som en ursäkt att behöva bygga någonstans, tycker jag också är en dum strategi. Självklart kan och ser städer olika ut men stad är stad, förort är förort och skog är skog. Och i Stockholm har vi alldeles för mycket förort! Det borde vara ganska uppenbart vid det här laget. Skyline har ju också skrivit 5-6 remissvar som nästan uteslutande kretsar kring att skydda den lilla stad som finns.
jag tyckte de handlade om att bygga ut stan. Och ja- det är att skydda begreppet stad i som den är i Stockholm. Många vill ju att det blir som i Shanghai.
Skog är skog, förort är förort… jo, men det finns nog lite olika skogar och förorter. Liljeholmen är en förortBoulongeskogen en typ av skog.. Stockholm en sorts stad och Oslo en annan. Det finns ingen typstad. Man försökte det men det blev ändå olika karaktär. Konstigt va?
Nja, en handlade väl om hur man kan förtäta förorten lite lagom. Och som det framkommit både i yttrandena och i andra artiklar anses det viktigt att förort ska förbli förort och att skog ska förbli skog. De övriga yttrandena handlade om att skydda staden innanför tullarna.
Det var en mycket konstig definition på en storstad. Då kan ju i stort sett allt vara en storstad.
@Herbert.
Ja du Herbert. I utopia kan ingen bo, eftersom det inte finns. Om en stad enbart är planerad utefter estetisk preference är man magert ute. Eller lever alla lyckliga där med? Finns ingen fattigdom? Bilden du beskriver verkar mest vara från modernisttiden med resultat som Brasil. Men varför önskar du inte trevligt klimat och sol varje dag och regn när du önskar? Städer är en komposition av rådande klimat, topografi, slumpen och människor vilja att det skall vara bra. Det är viktigare att skapa förutsättningar än sådana Corbusierdrömmar om det perfekta, sådant som alltid fungerar, men historiskt visat sig tvärtom.
Abel: Det jag beskrev var ingen utopi, sådant finns i hela världen, och den fäbless för modernism du lite desperat försöker pådyvla mig brukar snarast resultera i motsatsen. Tyvärr vill många inflytelserika grupper att Stockholm ska förbli en småstad, omgärdad av uniforma förortsområden och ödemark.
Kan du ge ett exempel på en sådan stad?
Här har du en lista på miljonstäder, behöver du fler så säg till:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_över_världens_största_storstadsområden
Kan du nämna EN stad. Det där blir ett samilsarium som stödjer utopiatanken.
Gigi: Nej, för då hamnar vi i onödiga diskussioner om huruvida just den staden har den eller den defekten som kanske du tycker dig se. Acceptera bara att miljonstäder i allmänhet har ett större utbud av allt och erbjuder mer variation i stadsbilden än småstäder eller wannabe-småstäder som Stockholm.
Herbert, det nog dags då att flytta för dig så att du slipper dväljas i denna ”wannebee” stad till dessa fantastiska städer som du bara kan nämna med en lista. Frågan är bara vem av städerna du skulle bo i, den mest fantastiska? Hm…
Jag gillar Sthlm just för att det är en fantastisk stad som faktiskt utvecklas och mig veterligen finns det inga modernistiska projekt i farten, även om de som vill racka ned på staden tycker sig se det överallt plus att en enda lösning finns, bygga upp innanför tullgränserna så att staden bara blir trängre och dyrare vilket garanterat kommer att dra ned inflyttningen hit. Att man som man alltid gjort historiskt att bygga ut städer(det fanns faktiskt historia innan modernismen) verkar ju helt ointressant för vissa.
Vilken ekonomisk teori baserar du påståendet att ”bygga upp innanför tullgränserna så att staden bara blir trängre och dyrare vilket garanterat kommer att dra ned inflyttningen hit”?
Om man enligt din mening bygger tät och oattraktivt så att ingen vill flytta hit. Hur kan då det bli dyrare?
Du kanske ska titta lite på hyror på Manhattan och i denna tråd så fantastiska Tokyo så har du svaret. Utdyrt och ganska temporärt. Men det är väl så Du vill ha det. Själv har jag barn.
Intressant tanke att hyrorna på Manhattan skulle bli lägre om man rev, säg, 1/3 av bostadsbeståndet. Vore kul att höra t ex Gigi eller Fredrik redogöra för mekanismerna bakom den effekten.
Gigi: Du verkar skriva många av dina kommentarer i affekt vilket ofta gör dom obegripliga.
Utan att slå upp det antar jag att hyrorna både i Tokyo och på Manhattan ligger över genomsnittet i respektive land (i Manhattans fall även region). Det faktum att det bor runt 35 miljoner i Tokyo och runt 1,5 miljoner människor på den lilla ön Manhattan pekar inte direkt på att det är oattraktivt att bo i dessa områden.
Att prisbilden är temporär tycker jag att det är upp till dig att visa på.
Du och Fredrik S kanske ska forska vidare på era teorier om utbud, efterfrågan och pris. Eventuellt kan ett ekonomipris i Alfred Nobels minne hägra för så banbrytande teorier.
Har själv också barn, vad nu det har med saken att göra. Nöjet av att växa upp i en kvartersstad är något jag unnar mina barn. Med en växande stad kommer fler barn än en exklusiv minororitet få möjligheten till att leva i tät stad.
Jag vill nog gärna bo i Stockholm tack, men skulle gärna se att de krafter som vill förhindra att staden utvecklas finge lite mindre att säga till om. När jag ändå håller på och önskar kanske man skulle kunna efterlysa lite mer faktakoll i debatten också, så att argument som t ex ”ju större utbud desto högre priser” hejdar sig själva innan de satts på pränt.
Heasam och Herbert,
jag tycker också ni kan forska vidare på temat om hyror på Manhattan. Samtidigt kan ni ju undra över hur det blir när en fria marknaden får göra lite som de vill med exploatering av populära ytor och samtidigt tänka på att det som dessutom är New York, Queens stora delar av Brooklyn ex. är mycket lågbebeyggt, lagerlokaler, vägsystem, alltså platser man inte intresserat sig för ur ett markvärdesperspektiv som har gjort denna höga belastning på Manhattan. Monocentrism kallas det. Resultatet blir att kreativiteten töms, hyror går upp, pendling blir vanligt, alltså en hel del av fritiden går till transport.
De jag känner som bott eller bor på Manhattan beklagar sig ständigt över de höga hyrorna och den låga standarden.
Av någon anledning sätts hela tiden skyskrapor och dylikt i relation till en sorts nationell symbolism över framgång och välstånd. Även att ha det som alla andra har, kosta vad det kosta vill, i det här fallet Stockholms innerstad, en stad som ständigt växt utåt men idag höjs röster för att man skall förtäta något som i princip är färdigvuxet, har en attraktivitet i den form som är. Det är lätt bygga bort den. Frågan är om man vill ha folkmassor som i City som drar fram eller är det kvarterstaden som den är idag? Jag begriper inte varför man inte propagerar för utbyggnad av staden?
Manhattan är ett bra exempel på att visa på vad som är ”hippt” att bo i, inte är det skykraporna eller efter strandkanterna, det är i den äldre och låga kvartersstaden priserna blivit högst, som i Stockholm i de traditionella arbetarkvarteren. Det finns ett värde i att vara visionär, tyvärr måste man kalla det så när man propagerar för en utbyggnad av staden. Att det blivit ett mode med höghus är tydligt, de kan absolut existera och användas på rätt sätt när man planerar för dem. Det handlar om skala och respekt för historia och framtid. I Glasgow har man raderat ut många av de höghus som byggdes under moderismen(och som var mycket lika det som byggs i Stockholm) eftersom de ansågs omänskliga och tog mer av stadsbilden än det gav. Staden hade en annan identitet än stående lådor (sin bra i länken http://commons.wikimedia.org/wiki/File:View_of_Glasgow_from_Queens_Park.jpg).
Nya områden skall byggas, de kan ha en egen identitet, men ska vara i relation till helheten. Det var det som man missade i miljonprojektet. Att drömma sig bort till andra städer är roligt. Däremot filtrerar man bort en hel del i den dagdrömmen, dels för att det är romantiskt och dels av okunskap. Hur mycket jag än gillar N.Y.,och då gärna Manhattan och Williamsburg, så skulle jag inte önska någon de miljöproblem som har följt med den höga exploateringen i områden samt den mycket dåliga planering som ligger till grund för en del av problemen. För att inte tala om Tokyo och deras ekologiska haveri och prisbildningar. Få tror att mani Sverige ”beskattar” byggentrepenörer genom att sälja yta per våningsplan, vilket är logiskt. I Tokyo och .Y säljer man luftrummet, vilket kan bli ännu dyrare. Det i N.Y oreglerade gatusystemet från 1820-talet har i framtvingat dessa höga områden, inte för att det är något man tycker är jättekul precis. För något år sedan ville man exploatera i SoHo-området med ett högt och ganska stort hus till volymen, under devisen ”för att alla vill bo där”. Det blev stopp eftersom de boende inte alls var intresserade av att deras stadsdel skulle förändras så kraftfullt och börja överbefolkas, det var stadsdelens identitet man ville ha kvar. Detta raljeras det också friskt om i Stockholmspolitiken, om hur närboende skall hålla tyst och acceptera och glädjas åt att just deras gata är så fantastiskt att man kan höja populationen eftersom det då bara blir trevligare och att alla skall kunna njuta av området, enligt politikerna. Man betänker inte att det kanske är just en balans som uppnåts som är den attraktiva, och som inte är någon som helst konstans, utan känslig för snabba förändringar. Om man uttrycker en sådan tanke så delges man genast identiteten ”reaktionär”, ”pensionär” och liknande. Mycket tråkigt och det ger inte heller bränsle eller idéer till att skapa nytt.
En av egenskaperna jag uppskattar mycket med Stockholm är faktiskt dynamiken mellan lugnt och hetsigt, grönt, blott och sten(stad). Däremot är jag ganska ok med att man faktiskt ser över vissa villatätaområden i anslutning till stan för att starta en diskussion om att det kanske är nästa del av stenstaden. Jag vill inte se att innerstaden blir full med dyra bostadsrätter och närområdena fylld med ännu dyrare småhus/villor. Det finns andra sätt än att konstant bevara och försvara byggbolagens plånböcker och politiska mandatperioder. Stockholm skall finnas i minst 750 år till.
Arkitekten:
Tja, vad drar du själv för slutsats av att de som beklagar sig över höga hyror på Manhattan ändå väljer att bo kvar? Och hur får du ihop det att pendlingen skulle öka av att man bosätter sig nära jobbet. För jobbar man i, säg, Bayonne, N.J. så bor man väl oftast inte på Manhattan?
Såväl Yimby som delar av Skylines skribentkår är för att innerstaden utvidgas, och jag vet ingen (mer än en och annan arkitekt) som gillar modernistisk stadsplanering och miljonprogramsarkitektur, som du lägger så mycket krut på att avfärda. Veterligen är det ingen i SoHo som vill ha bort skyskrapedistrikten nästgårds heller, så din slutsats att hög och låg bebyggelse är ömsesidigt uteslutande och att blandningen i sig inte skulle vara önskvärd känns inte helt välunderbyggd. Det finns som du säkert vet massvis med höga bostadshus på Manhattan, och de lägenheterna är det inga problem att hyra ut, lika lite som i låghusen. Några problem med ”folkmassor som drar fram” är det heller ingen som beklagar sig över vad jag vet. Sådant hemskt som dom har i storstaden ojar man sig bara över i småstäder.
Jag är beredd att forska vidare om ni kan visa mig exempel på er teori om att minskat utbud leder till lägre priser.
Sedan vet jag inte med mig att jag har förespråkat några skyskrapor i Stockholm, däremot tycker jag att kvartersstaden skall få växa i nära anslutning till den befinliga innerstaden. Exemplen med Manhattan och Tokyo är det andra som har dragit in i debatten. En fråga som poppar upp är ändå, om det nu är en sådan misär att leva på Manhattan, varför växlar man inte sitt boende mot något (i dina ögon) attraktivare?
jag flyttade från landet till staden för jag är trött på naturen, för jag vill ha puls och en stad som växer på alla håll, även höjden.. Varför kan inte ni som vill ha närhet till natur och skog flytta till landet? Man kan inte få båda, MAN SKA INTE HA BÅDA… inte i en huvudstad och en miljonstad..
Alltid spännande med endera eller alternativt, svart eller vitt, så måste det ju vara. Det där med blandning är väl bara till för romantiker å töntar förstår jag. Ack ack..
Det där med natur som hackar sönder Stockholms stadsstruktur fanns ju egentligen inte förrän man började bygga förorter och slutade bygga stad (eller slutade lägga riktiga stadsplaner).
Att inte återgå till principen om sammanhållen stad (som rådde fram till att bilsamnhället var ett faktum) är rätt historielöst.
” de krafter som vill förhindra att staden utvecklas finge lite mindre att säga till om” att dessa fanns under moderismen skall vi vara glada över idag när alla avskyr denna tid och vad den gjorde med Stockholm. Hade inte en prosteströrelse startat hade vi nog inte haft hälften så mycket av det Stockholm vi älskar. Vi kanske skall vara lite ödmjukare inför dessa protestgrupper eftersom de inte är helt obegåvade och hindrar vidlyftiga politiska idéer som påminner så starkt o de stora friska framtidstag som skulle ta(och tyvärr togs) då.
Man överskattar nog gärna proteströrelsernas inflytande på 70-talet, men så blir det väl när segraren skriver historien. Precis som när kommunisterna tog över det gamla Ryssland så följde många decennier av reaktion, och otaliga barn åkte ut med det revolutionära badvattnet. Almstriden var dålig på det sättet att den fostrade en mentalitet som går ut på att det är varje medborgares plikt att motsätta sig varje förändring (och som förstås förstärks ytterligare nu på 2000-talet av att de flesta som var med är inne i en ålder då en naturlig förändringsskygghet tenderar att sätta in). Effekten har blivit att det på det tidiga 1900-talet så dynamiska Stockholm har stagnerat.
Dessutom (och det här är en av mina favoritkäpphästar): Även om hela stan rivits och ersatts av le Corbusier-lådor med gräsmattor emellan så hade de vid det här laget ansetts som omistliga kulturskatter och varit omöjliga att riva.
@ herbert
Monocentrismen har gjort Manhattan populär och områden som Queens mindre begärliga och försatta med klasstämpel. Är det ett sådant stockholm vi vill ha? En annan är bostardstandaden på Manhattan som inte alls stämmer överens med svensk. Man romantiserar N.Y. Det är en intressant stad, kul, men också hård. Ingen tar upp det när de sjunger höghusens lov.
Jag har svårt att tro att inte rörelser som handlade om att bevara skulle ha ett så litet inflytande. Dessutom har de blivit ikoniska och inspirerat långt senare. Ett exempel är Jane Jacobs som var med och räddade de gamla arbetarkvarteren på Manhattan för just denna överexploatering av innerstad som man vill göra med Stockholm idag. Hon såg värdet i äldre bebyggelse och identitet i motsats till de de opersonliga höghusområden. Så nog är rörelsen viktig, och global.
Att sätta små bokstäver på folkrörelser och speciellt du som så ivrigt säger dig företräda en är bara att göra sig själv mindre och obetydlig.
Rätta mig om jag har fel, men inte pekade väl Jane Jacobs specifikt ut hög befolkningstäthet som något problem? Det är väl snarare underexploatering, likformighet och modernistisk funktionsseparation som utgör hennes främsta måltavlor. Och det hon handgripligen var med och räddade var kvarter som hotades av planerade stadsmotorvägar, närmast motsatsen till den förtätning som artikelförfattaren och många som kommenterat här vill se.
Jag spårar lite av samma romantiserande historierevisionism här som den som kommit att prägla almstridstidens eftermäle: man tar en folkrörelse som blivit känd för en sak och tillskriver den en strävan efter en helt annan, en som sammanfaller med ens egen konservativa grundsyn, och ger den på så vis en lånad legitimitet som de som faktiskt förde kampen när det begav sig troligen inte alls skulle ha velat medverka till.
Manhattan kom f ö upp enbart därför att någon trodde att hyrorna skulle gå ner där om man minskade tätheten, och det var det diskussionen gällde, inte att framhålla ön som något exempel.
Absolut Herbert har du rätt i Jacobs käpphästar, men hon föredrog och beskrev hela tiden den lågmälda staden också, i ett otal skrifter och uttalanden.
Nej Hebert, du vet lika vl som jag att hyrorna inte går ned, men om man planerar goda områden i de nuvarande ytterdelarna av N.Y. och ger dem ett bra alternativ tlll monocentrismen så ska du se att hyror t o m stabiliseras på ön. Om det trevligaste alternativet alltjämt är innerstaden och dess kärna skall man fundera på hur man tänkte fel. Bland annat lär man ut detta i de utbildningar i ämnet som finns.