Planerna för en 130 meter hög skyskrapa i Marieberg har skapat stort folkligt motstånd. De boende tycker att stadsbyggnadskontorets förslag är galet. De har bland annat engagerat sig och Facebookgruppen ”Marieberg – inget Manhattan” är mycket aktiva i sitt arbete för ett bättre förslag.
Här nedan följer en del av den kritiken av programmet från Ulla Wikander, medlem i kvartersrådet Signallyktan :
Programmet för Marieberg vill att minst tre nya höghus ska byggas. Alla kommer att vara placerade vid Gjörwellsgatan som är en genomfartsled med anknytning till dels Essingeleden, dels öarna Lilla och Stora Essingen. Husen kommer att förvandla Gjörwellgatan till en kanyon för avgaser. Redan idag står trafiken ofta stilla där. Vad som hotar är skapandet av ännu en gata med Hornsgatans problem, en ful pendang till vad som redan skapats i Lindhagen men kring en smalare gata. En mycket liten park, Signalparken, kommer att hamna i skuggan av Stockholms högsta hus.
Bilden som stadsbyggnadskontoret släppt och de boende starkt reagerat mot.
Ett av husen planeras bli allra högst i Stockholm, 30 meter högre än DN-skrapan, dvs ca 130 meter. Andra i närheten, vid samma gata något lite lägre i ett försök att skapa omväxling. Dessa hus – 60 till 100 meter höga – ska byggas så här: ett ovanpå DN-husets lägre del, ett bredas ut över en grön backe, ett smalhus ska trängas in där idag en trappa leder ner till stranden, ett annat ska få plats ovanpå det s k Sweco-husets utbyggnad. Det högsta ska byggas där idag ett garage står. Hur det än blir så kommer gatan att förlora all sin luftighet, sin grönska. Den kommer inte att bli mindre av en genomfartsled för det, bara mer.
Det nya huset planeras att bli det högsta bostads- och kontorshuset i Stockholm på 130 meter. 30 meter högre än DN-skrapan på bilden.
Argumenten för denna ansamling av höga hus är ofta att det redan finns höga hus i Marieberg, så-varför-inte-några-till? Ett argument är att Stockholms skyline redan är taggig, så varför inte fortsätta och göra ett litet Manhattan? Det blir inget Manhattan, bara en ännu mer exploatering av en redan buller- och trafikstörd miljö.
Hur blir det vid Gjörwellsgatan? Programmet tänker sig ett livligt besökt ”gaturum” vid foten av dessa gigantiska hus och vid sidan om trafiken på en liten plätt utanför DNs huvudentré. Höga hus längs en ganska smal, slingrande gata. De virvelvindarnas som skapas av de nya höga husen kommer inte att föras bort utan fösa runt den instängda avgasluften.
Huset till vänster är ett parkeringshus som ägaren Fabege vill riva och bygga skyskrapan. Politikerna är med men folket emot.
Vilken utemiljö ger denna förtätning gamla boende och nyinflyttade? De flesta träden huggs ner. Det blir inte heller några innegårdar som på de äldre malmarna. Programmet för förnyelse hänvisar de boende i dessa tre nya mycket höga hus – samt de som bor vid parken idag – till den lilla Signalparken.
Ett av de nya höghusen sägs ha ”nära till Signalparken”; det allra högsta huset med upp emot 40 våningar kontor och bostäder sägs ha ”Fint läge intill Signalparken”; ett tredje hus sägs ha ”Centralt och fint läge intill Signalparken …”. Riktig hur illa koordinerat programförslaget är, blir det om man lägger till vad som skrivs separat om denna park. Denna gröna plätt ska nämligen också ”utvecklas till Mariebergs karaktärsfulla kvarterspark med plats för alla åldrar; lek, rörelse, sittplatser, picknick, grönska och blomsterpark.”
Signalparken är inte särdeles stor, ändå planeras den att bli ett mångaktivitets område. Får allt plats?
Signalparken ska dessutom vara en del av det s. k. ”övergripande aktivitetsstråket som leder från tunnelbanan i norr … till vattnet i söder” genom en ny öppning i det hittills slutna hörn som skyddar parken. DN-husets lägre del ska, mot Signalparken, få ”en mer aktiverad fasad med verksamheter och entréer som vänder sig mot Signalparken” .
Detta är en helt och hållet orealistisk planering och en mardröm om det blir förverkligat. Detta är bara ett av många exempel på hur dåligt stadbyggnadskontorets program för detaljplanen är, vid en närmare granskning.
De stora volymer som redan finns blir inte mindre av ännu större.
Intressantare – även rent kommersiellt - skulle det vara om området får bli ett experimentfält för modernt energisnålt byggande med hus som kunde byggas enligt Vision 2030. Just år 2030 är det ju meningen att ”Stockholm /ska/ vara världsledande i att utveckla, kommersialisera och tillämpa ny energi- och miljöteknik”. Om den visionen ska kunna stå klar om 10 – 15 år, om Stockholm då ska ha något lyckat område det att visa upp genom vilket Stockholm kan sättas på kartan som progressivt i miljö- klimat- och energihänseende – ja, då är det hög tid att börja planera för det idag.
Varför inte i Marieberg, ett område i starkt behov av mindre buller, bättre luft och tekniska lösningar för att bevara positiva miljöer inom en stads gränser? Vilken utmaning skulle det inte vara! Ett lyckat resultat kunde föras ut för att rädda andra områden som idag domineras av buller och luftföroreningar och man skulle kunna visa att kontor och arbetsplatser visst kan kombineras med bostäder och ändå skapa en miljö med goda mänskliga skalor och kvalitéer.
Ulla Wikander
Det är oftast de som är emot något som talar om ”Manhattan”. Vilken del av Manhattan man syftar på framgår dock inte. Det framgår heller inte varför ”Manhattan” skulle vara något dåligt.
I texten har det smugit sig in ett par felaktigheter. DN-huset är 84 meter högt, inte 100 meter. Bortsett från det högsta huset är det inget som kommer i närheten av 100 meter. Istället handlar det om hus om knappa 15 våningar (vilket är runt 50 meter). Man misstänker att skribenten omedvetet blandar ihop byggnaders verkliga höjd med dess plushöjd (höjd över stadens nollplan, vilket för Stockholms del är havsnivån).
Nätrverket ”Marieberg – inget Manhattan” verkar starkt fokusera på byggnadshöjderna. Men frågan är vad man vill ha istället. Som motvikt finns det människor i området som faktiskt vill se en förändring, men inte fullt ut köper stadens förslag. YIMBY skrev ihop ett yttrande om hur ett framtida Marieberg skulle kunna se ut (med ett alternativt förslag). YIMBYs fokus ligger på stadsstrukturen snarare än bygghöjder. Nätverket ”Marieberg – inget Manhattan” är välkomna att ta inspiration från detta i sitt arbete för ett bättre alternativt förslag.
http://www.yimby.se/2012/06/yimby-lamnar-in-yttrande-_1282.html
Man undrar varför det skulle vara något dåligt att aktivera Signalparken, som idag endast har karaktären av halvprivat yta, inte helt olik de andra privata gårdarna i omgivningen.
I det här fallet vet jag inte om 16 meter ens är nödvändigt att dividera om här, skalorna är groteska. Bra om Marieberg får en stadsstruktur, men detta förslaget är bara inte bra.
En promenad på Lindhagensgatan ger en tydlig, men ganska dyster bild av framtidens Marieberg.
Du har så rätt Polina. Jag bor där, en mycket högtrafikerad och trist gata som inte ger området något liv. Mest stora företag och ett otal lunchrestauranger. Kvällstid helt dött.
Och ett avskräckande exempel på vad stadsbyggarna kallar förtätning.
Niklas Öhrström, ovanstående kommentatör, kan jag nog anse jävig i frågan – han ingår i den grupp som utarbetat YIMBYs förslag.
Ett förslag som vill bygga 12-50-våningshus i Konradsbergsparken, dra bilgata genom parken framför det gamla sjukhuset, helt enkelt slakta det som idag är en unik lövträdspark, och omådets lunga.
Hela Marieprojektet har skötts mycket illa – oseriösa enkätsvar, ogrundade argument, och en tydlig okunskap om områdets värden avspeglas i dokumentet.
Mariebergsborna älskar sin stadsdel, vill självklart inte att de värden som finns ska förstöras av några arkitekters vilda ideer och vilja att bygga monument över sig själva.
När man vill modernisera en stadsdel som redan funnit sig själv, krävs både omtanke om den etablerade stadskulturen och de boende.
Att, som nu görs i debatterna, påstå att de boende är motvilliga mot allt nytt, är inte seriöst. Det är vuxna kloka människor, välutbildade, väletablerade i samhället, med rik erfarenhet av områdets möjligheter och omöjligheter, som gärna ser förändringar, bara de är vettiga.
Projekt Marieberg är inget klokt och vettigt förslag. Det enda vettiga är en återremiss till stadsbyggnad – så de får tänka om med omtanke.
”Niklas Öhrström, ovanstående kommentatör, kan jag nog anse jävig i frågan – han ingår i den grupp som utarbetat YIMBYs förslag.”
Så du menar att man inte behöver ta ställning till någon annans argument för att man anser personen vara jävig. Gör det argumenten mindre värda?
”Ett förslag som vill bygga 12-50-våningshus i Konradsbergsparken, dra bilgata genom parken framför det gamla sjukhuset, helt enkelt slakta det som idag är en unik lövträdspark, och omådets lunga.”
Yimbys förslag handlar det om att skapa mer parkyta i Konradsbergsparken än vad stadens förslag erbjuder. Läs gärna igenom det! Det blir dessutom inte fler ”bilgator” genom parken än idag.
Och om du läser noga föreslår vi inga 50 våningshus i Konradsbergsparken. Vad har du fått det ifrån? Återigen: Läs yttrandet först och kommentera sedan.
Signalparken är inte en ”halvprivat yta” som en oinitierad kan få för sig. Den är parken dit de yngre barnen kommer. Minst två förskolor utan egen fin uteplats kommer varje dag och är där flera timmar. Efter att förskolorna i trakten slutat, när föräldrarna hämtat dem, kommer de och leker igen tillsammans med lite äldre syskon. Deras föräldrar sitter eller står och pratar i grupper och det är inte boende i husen här. Större barn söker sig till parken i tiden mellan dag och kväll och lite längre på somrarna. Några äldre söker ro här regelbundet. Gräsmattan används ibland för spontan picnic och föräldrar behöver inte övervaka barnen hela tiden för det finns ett staket och en grind. Det är i högsta grad en publik plats, en lugn lekpark med spännande buskar med gångar som bara barn kan rymmas i. Det behövs parker för alla sorters mänskor och de som kommer hit behöver den lilla skalan och ro – fast de springer, stojar och busar.
En bättre benämning kanske är halvoffentlig. Innergårdar är vad man normalt kallar för halvprivata ytor.
Parker är som regel offentliga platser, dvs alla har tillträde till en sådan, även Signalparken. Men parkers gestaltning kan göra att de upplevs som mer eller mindre offentliga. Om man misstar en park för en innergård så upplevs parken inte längre som offentlig just pga att innergårdar de facto är en halvprivat yta. Till en innergård har allmänheten inte tillträde.
Om en park, som i teorin är offentlig yta, men i praktiken är utformad som en halvprivat brukar de bara användas av de som bor i de närmaste kvarteren. Och det är ett problem om ambitionen är att skapa en offentlig park. Signalparken är snarlik innergårdarna i området.
Så vad är det som planeras kring denna park? Jo, det fula parkeringshuset ska ersättas med en annan byggnad (om jag minns rätt så blir det lokaler ut mot parken). Gångvägarna planeras dessutom att bli tydligare samt att kopplingen med Görwellsgatan blir förstärkt. Vad är problemet?
Skyskrapor i Marieberg diskuteras livligt just nu. Det är just det som gör Stockholm unikt, att vi har klarat oss undan skyskrapor. Skyskrapor kan finnas i andra städer, som ligger på en annan breddgrad som t ex Los Angeles, New York, Miami, Honolulu, Rio de Janeiro, Abu Dhabi, Shanghai, Hong-Kong, Singapore, Kuala Lumpur, Bangkok, Tokyo och Sydney. Där är ljusförhållandena annorlunda och man har inte den gamla historien att bevara för kommande generationer som Stockholm.
Men även i Europa är trenden att alltfler skyskrapor byggs, men oftast är det för att ersätta bebyggelse som förstördes under andra världskriget. Frankfurt är känt för sina många skyskrapor. I London har det vuxit upp ett kluster av skyskrapor liksom utanför Paris i La Défense och i Warzawa. Sin höga ålder till trots har Frankfurt en skyline som är tämligen ovanlig för europeiska förhållanden. Den har ett stort antal skyskrapor, däribland en av Europas allra högsta, Commerzbank Tower. Stadens centrum har till stor del alltså inte ett typiskt europeiskt utseende utan ser mer ut som en amerikansk storstad. Staden har också skämtsamt blivit kallad Mainhattan. Men var är det mysigt och vart går turisterna? Jo till de gamla kvarteren, i Altstadt, i det Frankfurt som bombades svårt under andra världskriget och återuppbyggdes, där inga skyskrapor finns. Likadant på andra platser med skyskrapor, vilka sitter nedanför de 5 hötorgsskraporna och myser en kväll eller helg?
Turisterna kommer inte till Stockholm för att se skyskrapor, de vill se något annat. Amerikanerna tycker Europa är fint just därför att det inte finns kluster av skyskrapor. Stockholm bombades inte under 2a världskriget, det är det som turisterna vill se. Omvänt för en europé, vi åker bland annat till USA för att sola oss i glansen av skyskrapor, i varenda amerikansk halvstor och stor stad över hela kontinenten står de där.
New York Citys alla skyskrapor är arkitektoniskt stilmässigt vackra, för de passar där, men inte i Stockholm. Stockholm är en medeltida stad med gammal historia, något som exempelvis USA och Australien saknar. Om man inte ska diskutera urbefolkningar, men de byggde i alla fall inga skyskrapor med dagens mått mätt.
Arkitekten Ola Andersson har sagt: ”Många som hävdar skyskrapor vill egentligen inte bo där, men det är det främsta tecknet för en modern stad”.
Kungsholmen klarar sig utmärkt med de skyskrapor som finns, DN och Sweco-huset. Vilka tycker det blev snyggt vid infarten till Lindhagen? Snarast ett avskräckande exempel.
Det beräknas flytta in 35.000-40 000 personer till Stockholm varje år, så då behöver det enligt hyresgästföreningens beräkningar byggas två Kungsholmen vart tredje år i alla fall för att alla ska få plats i den hett attraktiva innerstan. Det säger sig självt att man även måste bygga ut Stockholm utanför tullarna, helst i sydväst och nordväst samt rusta förorterna så att de blir attraktiva för alla som kommer flytta in och för dem som redan bor i Stockholm idag.
Jag säger bara Stockholm ligger i nivå med Grönlands sydspets och södra Alaska. Gör gärna en skuggstudie och visa hur boende i Marieberg påverkas. Skuggor från höga hus blir mycket långa på våra breddgrader en stor del av året.
carl-johan rosén
Ola Kjellberg, du har så rätt i det du skriver, dina ord är exakt mina tankar.